Michael Michaelsson i Högarps by behärskar hantverket att tillverka en traditionell gärdesgård. När vi är på besök i Högarp är han i full färd med att lägga slanor på plats och värma vidjor. Så här går han tillväga!
TEXT ANDERS ERICSSON FOTO ANDERS NORRSELL
Att ha en riktig gärdesgård med enestörar, granslanor och vidjor är något många drömmer om. De har en säregen enkelhet i sin organiska estetik som bara kan uppnås om de byggs på riktigt – det finns inga genvägar via spik och ståltråd.
Michael ska ge oss en inblick i hantverket och berättar att det finns lokala traditioner för hur man bygger gärdesgårdar. Framförallt är det antalet stolppar som varierar.
– På Råshult var det kortlagda gärdesgårdar där varje slana, eller ås som man också säger, gick genom fyra par störar. Det är en ovanlig variant, vanligare är att man har sex till åtta par.
Här i Högarp bygger Michael med åtta par eftersom mannen som tillverkade gärdesgårdarna här tidigare gjorde så. Michael satte sin första gärdesgård 1990 tillsammans med några som menade att de visste hur man gjorde.
– De använde dyckert och spikade fast slanorna, berättar han med en menande blick.
Det var inte riktigt det han sett framför sig.
– Men mitt intresse väcktes och jag började ta reda på hur man egentligen gör.
En hel del information fick han genom agrarhistorikern och vännen Örjan Kardell som höll på att gå igenom Nordiska museets frågelistor.
– Sen var det trial and error, ler Michael.
Arbetet inleds med att de spetsade enestörarna sätts ner i marken parvis med ett avstånd på 15–20 centimeter. De är påfallande långa för att enkelt kunna återanvändas när gärdesgården i framtiden behöver sättas om. Michael berättar att avståndet mellan stakparen reglerades i landskapslagarna.
– Det fick vara max två alnar mellan dem och höjden på gärdesgården skulle vara minst två alnar.
Det är ett bra riktmärke och Michael håller ett avstånd på en dryg meter mellan sina par.
Till slanorna används senvuxen gran. Taniga träd som inte haft möjlighet att växa sig stora och därför är tätvuxna. Slanorna läggs med den tjocka änden längst ner. Räcker den inte genom alla åtta paren skarvas den med en ny, så att topparna möts.
Genom varje stolppar går åtta slanor som hålls på plats av tre vidjor. Systemet är enkelt
