Efter tio år av gediget byggnadshantverk har det rekonstruerade orangeriet vid Gunnebo slott tagits i bruk. Nu kan nerium, pomeranser, lagerträd och andra medelhavsväxter övervintras på samma sätt som för hundratals år sedan. Grunden för rekonstruktionen har varit C W Carlbergs originalritningar från 1780-talet och allt arbete har utförts som det gjorde då.
TEXT KARIN HYLANDER | FOTO KARIN WILDHEIM
Solstrålarna bryts när de lyser in genom munblåsta fönsterrutor i olika toner av blått och grönt. Hela rummet, som har fått namnet drivhuset, skimrar och ger hopp om att våren ska komma åter till Mölndal.
I drivhuset och de två förmaken står ett femtiotal tunga krukor med frostkänsliga växter på vinterförvaring. När det begav sig på 1780-talet trängdes hela 443 plantor här inne. Det var hibiskusar, akacior, sötmandlar, mullbärsträd, granatäpplen och en hel massa andra växter.
Dagens exemplar har vuxit från små sticklingar, som chefsträdgårdsmästaren
Joakim Seiler började ta redan 2007. Då hade beslutet om att återuppföra orangeriet på dess ursprungliga plats just fattats.
Hela Gunnebo är med orangeribygget i stort sett återställt till hur det såg ut när det byggdes som sommarnöje åt John och Christina Hall decennierna före 1800.
HANDLAREN JOHN HALL var andra generationens invandrare och tillhörde en av de brittiska familjer, som tidigt satte sin prägel på Göteborg. John blev med tiden den förmögnaste mannen i Sveriges andra stad.
Uppdraget att rita både byggnader och trädgårdar gick till dess stadsarkitekt, Carl Wilhelm Carlberg. Han var just hemkommen från en flera år lång bildningsresa i Europa när han påbörjade arbetet. På kontinenten var det nyklassicismen som gällde. Så ock på Gunnebo, där Carlberg kunde förverkliga vad han sett. Anläggningen bär tydliga spår av Plinius sommarvilla i det antika Laurentum utanför Rom och Paris alla spegelinteriörer.
– Det var toppmodernt när det ritades, men hann bli omodernt innan det var klart, konstaterar slottsarkitekten Stefan Günther.
1796 v
