Med framtagen pärlspont, vaxade trägolv samt skrapad och linoljefärgsmålad fasad har Claes och Marina förverkligat en dröm. Nu har Sonjas hem, det lindblomsgröna järnvägshotellet från 1889, förvandlats till en samlingspunkt i Tvååker.
TEXT KARIN HYLANDER | FOTO KARIN WILDHEIM
Stommen var kärnfrisk. På vinden låg delarna till en pampig, bortglömd balustrad. Och nästan varje morgon stod släktklenoder skänkta av bygdens folk på verandan. De glada överraskningarna var många när paret
Marina Evertsson och Claes Ivarsson tog sig an att börja renovera det gamla järnvägshotellet i Tvååker.
Det rullar nästan lika många traktorer som bilar genom den lilla halländska orten på kustslätten. Runt rondellen mitt i byn flockar sig karaktärsbyggnaderna: den halmtakstäckta gästgivaregården, Medborgarhuset i brutal 1960-talsarkitektur och lådan som rymmer gatuköket Korv me mos. Och så det gamla järnvägshotellet, då.
Butiksfönstren på gaveln gapade länge tomma, färgen flagnade och Sonja Svensson, som bodde i huset, höll mest till i köket, i sovrummet och på sin älskade veranda. Resten låg i mörker.
– Ända sedan jag flyttade till Tvååker för snart tjugo år sedan har jag drömt om att en dag få ta över det här huset, säger Marina.
Hon driver sedan tidigare besöksmålet Strömma Farmlodge med servering, B&B, farmers market och konserter med välkända artister varje sommar, och såg potentialen i byggnaden.
Marina tog kontakt med Sonja vid flera tillfällen genom åren och undrade om hon kunde få köpa huset. Men nix.
– Sonja ville leva och dö här. Hon var absolut inte intresserad av att sälja, säger Marina.
Men så gick den gamla damen bort, 94 år gammal. För tre år sedan fick Marina veta att fastigheten skulle säljas. Det fanns flera intressenter, men Marina och Claes vann arvingarnas förtroende.
– Jag gjorde en moodboard åt dem och berättade vad jag tänkte mig med huset. Sedan skrev vi in i kontraktet att verksamheten skulle få namnet Sonjas Veranda.
I AUGUST
