Trätjärafrån tallstubbe till träskyddsmedel

Staffan Classon tar emot i vad som måste vara industriområdet Ringöns mest väldoftande lokal. Här, intill älven i Göteborg, driver han företaget Claessons Trätjära, som är störst i Norden på produkten. Han började arbeta med trätjära redan på 1970-talet. Då brändes den fortfarande i tjärdalar i norra Sverige.

– Fram till millennieskiftet hittade vi alltid en del tjära att köpa upp från tjärdalar i Västerbotten eller Norrbotten, men i dag finns det ingen svensk tjära. Tjärbränningskonsten är död i Sverige, berättar Staffan.

En tjärbränning på traditionellt, nordiskt vis går till så att man bygger en slags tratt med en ränna, där tjäran kan rinna ut i en grop i en sluttning. Denna tjärdal packas med kådrik furuved, oftast kluven av döda stubbar, som bryts mellan tio och femtio år efter att trädet fällts. Ibland användes även topparna på tallar som barkats av och skadats för att gynna kådproduktionen. Sådan ved kallas töre. Veden läggs i solfjäderform så att tjäran ska rinna mot botten.

När tjärdalen är full täcks tjärveden med splintved, granris eller halm och ytterst med ett decimetertjockt lager torv, blöt sågspån, lera eller jord innan man tänder på.

Målet är att få till en nästintill syrefri miljö med så hög förbränningstemperatur att hartserna och oljorna tränger ur träet och rinner ner i rännan där tjäran samlas upp. Resterna av veden blir till träkol.

– För att få elden att sprida sig till en jämn glöd jobbar man med lufthål. En duktig tjärbrännare ser på röken när temperaturen är rätt, säger Staffan.

Processen, som pågår inne i tjärdalen från ett par dagar uppemot en vecka, går snabbare på slutet. Det är också då man får en mörkare och trögare tjära.

– Råvaran, temperaturen och tiden avgör tillsammans kvaliteten på den färdiga tjäran.

När det slutar komma tjära täpps alla hål till och den lufttäta tjärdalen blir som en kolmila.

Nu