Här får vi följa Erika Åbergs projekt i huset på landet, lägenheten i stan, på tv-inspelning med Det sitter i väggarna och på andra uppdrag. Häng med!
TEXT OCH FOTO ERIKA ÅBERG
BADRUMMETS KORTA HISTORIA
De flesta gamla hus byggdes en gång utan badrum. Så hur lyckas man på bästa sätt att få in ett badrum, ge det en stil som passar övriga huset, men också en standard som lever upp till dagens krav? Erika Åberg tar oss med på en resa genom historien och visar hur hon gick tillväga!
Det är nästan svårt att tänka sig, men det var inte förrän mot slutet av 1900-talet som majoriteten av svenskarna fick badrum i sin bostad. Vid mitten av 1930-talet hade bara 5 % av de svenska hushållen vatten och avlopp indraget i huset. Då säger det sig självt att övriga 95 % inte heller hade badrum. År 1980 hade 78 % av hushållen på landsbygden badkar och dusch i sitt hus. Även om det var majoriteten betyder det att 22 % fortfarande var utan.
I tider utan badrum sköttes den personliga hygienen genom bad i naturliga vattendrag, vilket väl gick an på sommarhalvåret – om man inte var en hårdkokt vinterbadare. Allmänna badhus var ett annat alternativ och de fanns främst i tätorterna. Än i dag sörjer Gävleborna den offentliga badinrättningen Murénska badhuset, en pampig byggnad klädd i tegel på utsidan och vackert kakel på insidan, som revs 1966 till förmån för ett polishus i plåt.
Till jul skulle det ändå badas och i en bostad utan indraget vatten och avlopp måste det ha varit ett heldagsprojekt. Det fanns till exempel mobila träkar eller zinkbadkar för den som inte hade ett badrum med permanent gjutjärnsbadkar. Zinkbadkaren fanns i olika storlekar och ibland kan man hitta dem på loppisar. Karet ställdes ofta i köket för närhet till vedspisen, där vattnet som hade hämtats med hinkar från brunnen skulle värmas. Det gällde att ha ett antal kittlar att koka i för att vattnet inte skulle hinna svalna i badkaret innan nästa kittel hade kokat upp.
När karet var fyllt var det äntligen dags att sjunka ner i det var
