Julpå släktgården

En vecka före Gård & Torps besök täckte ett ymnigt snöfall det ålderdomliga beteslandskapet i ostligaste Blekinge. Trots att snön sjunkit ihop en del i blidvädret finns det gott hopp om en vit jul på släktgården i Söremåla, dit man kommer via en liten grusväg som slingrar fram mellan mossbelupna stengärdsgårdar. Här bor Maria och John med barnen Signe och Nils. Att det är byggnadsvårdare som huserar här avslöjas redan på håll av den till hälften färdigmålade fasaden på boningshuset, som stryks med Ottosson ljusgul i fin kontrast mot de röda fönsterbågarna.

Gården har funnits i Marias släkt i generationer och för tre år sedan blev det hennes tur att ta över. Huset var välskött, men det fanns att göra:

– Vi började renovera dag ett, säger hon.

Den mesta kraften har sedan ägnats åt interiören, men i somras började de skrapa och måla fasaden och fönstren. Ett arbete de inte har odelat positiva känslor inför.

– Det är ju inte kul att skrapa, erkänner Maria frankt. Däremot att måla är desto roligare, särskilt med linoljefärg!

JOHN HAR DUKAT fram kaffe i köket på det charmiga slagbordet som fanns undanstuvat på vinden när de flyttade hit.

– Vi älskar det här bordet, säger Maria och drar handen över den slitna skivan. Tänk att min mormor åt fruktost vid det.

Det är oklart när bostadshuset byggdes.

– Huset är från någon gång runt 1880. Men gården är gammal, vi har fått höra att man en gång i tiden tillverkade kanonvagnar här, berättar Johan.

Helt orimligt är det säkert inte. Bara några kilometer bort ligger Kristianopel som var en viktig dansk befästningsort vid östersjökusten under 1600-talet. Det borde finnas dokumentation i Danmark eller på Krigsarkivet i Stockholm. John lovar att fördjupa sig i ämnet.

Det ombonade köket som är familjens favoritrum är resultatet av noggrann planering, djärva lösningar och hårt eget arbete.