Här får vi följa Erika Åbergs projekt i huset på landet, lägenheten i stan, på tv-inspelning med Det sitter i väggarna och på andra uppdrag. Häng med!
TEXT OCH FOTO ERIKA ÅBERG Byggnadsvård i vardagen med Erika Åberg
VÄLKOMMEN IN I HALLEN – DÅ OCH NU!
Hallen i sekelskiftesvåningen är och har alltid varit hemmets nav. Här hälsas besökare välkomna och härifrån nås de flesta av våningens rum. Så här gick det till när ytskikt från 1990-talet suddades bort och det tidiga 1900-talet åter fick sätta tonen.
För att komma in i vår lägenhet i stan finns tre dörrar att välja på från trapphuset. Den första leder direkt in till jungfrukammaren. Det var hushållerskans egen ingång när huset byggdes år 1900. På den andra dörren står det Kök. Den leder till kapprummet bredvid köket och här skulle buden som kom med leveranser ringa på. Den tredje dörren leder in till hallen. Här ringde de prominenta gästerna på, som skulle besöka grosshandlare Axel Salomonsson och hans fru Jenny. Till skillnad mot den lilla hallen i bostadshuset på vår lantliga bondgård, är hallen i sekelskiftesvåningen i Gävle stor och rymlig.
Formen är i princip kvadratisk och golvytan är 21 kvadratmeter. Här kunde gästerna få gott om plats att ta av sig ytterkläderna utan att behöva stå i kö i trapphuset. Säkerligen var det husjungfrun som tog emot kappor, hattar, paraplyer och käppar för att sedan hänga upp allt i kapprummet alldeles intill.
Kanske stod välkomstdrinken uppdukad på ett bord i hallen, där gästerna kunde landa och hämta andan efter de tre trapporna, som ger andfåddhet och mjölksyra, även till den mest vältränade. Om det serverades tilltugg till drinken skulle det inte förvåna mig om det var godbitar från choklad- och konfektfabriken Freja, som Axel var ägare till.
Tittade gästerna upp i taket mellan artighetsfraserna, såg de samma takrosett och takstuckaturer som vi ser än i dag. Även takets kulör är densamma som för 123 år sedan. Snickerierna med den tredelade sockeln är också bevarad, liksom pardörrarna med spegelindelade dörrkarmar.
Hallen är sambandscentralen mellan kapprummet, herrummet, salen och den inglasade verandan – eller vinterträdgården som den också kallades. Jag brukar fantisera om att Jenny hade en samling krukväxter på verandan och jag föreställer mig att gästerna fick titta in på hennes förmakspalmer, pelargoner, suckulenter och myrten innan det var dags att skrida in i matsalen och sätta sig till bords.
