När elektriciteten kom till byn

3 min läsning

Idag är el och belysning en självklarhet i alla hem, men vid 1900-talets början hade långt ifrån alla hushåll fått el. När elen började byggas ut var fascinationen stor och man skyltade gärna med både synliga kabeldragningar och strömbrytare.

TEXT NELLA BERGSTRÖM

Kroken i Skattebacken, Västergötland, får elektricitet 1916–1917.
FOTO: GUSTAF ANDERSON/VÄSTERGÖTLANDS MUSEUM

När elektriciteten introducerades i början av 1900-talet gjordes alla eldragningar i redan byggda hus, och man var stolt över nymodigheterna. Alla äldre elledningar är därför synliga.

De tidigaste ledningarna var så kallade knoppledningar; tygomspunna, dubbeltvinnade ledningar som drogs mellan isolerande porslinsknoppar, så att ledningen ”hänger i luften”. Strömbrytare och takfästen för lampor monterades på en liten träplatta som i sin tur fästes på väggen. Tygomspunna sladdar och knoppar av porslin finns fortfarande att köpa.

På 1910-talet kom kuloledningen (uppkallad efter elektrikern Ernst Kuhlo), men det dröjde ett par decennier innan den hade ersatt den tvinnade ledningen. Kulo var en kraftigare ledning för fast installation som i dag har plasthölje och sätts fast längs väggarnas listverk med hjälp av klämmor.

Från början var kuloledningens hölje av metall och i rummen målades eller tapetserades den över, vilket verkligen är att rekommendera även i dag. Kuloledningarna ska monteras synligt, så man inte råkar sätta en spik i dem. Takfästen var vita, liksom kulodosor, medan sladdarna vanligen var svarta, bruna eller vita.

På 1930-talet kom funkisen och med den bakeliten, ett material som var idealiskt för ström, tack vare sin isoleringsförmåga. Nu började man göra infällda dragningar i nybyggda hus. I äldre hus använde man fortfarande kuloledningar som fästes med klamrar på väggen. Till kulon hör utanpåliggande strömbrytare och vägguttag, inledningsvis svarta och från 1940-talet vita.

HUS BYGGDA FRÅN denna tid och framåt var vanligen utrustade med el från början. Då kan ledningarna vara dragna i järnrör inuti väggarna, i golven eller på vinden, och dosorna och strömbrytarna återfinns infällda i väggarna.

På 1940-talet introducerades den tjocka Pellobrytaren i bakelit. Liknande brytare finns i byggnadsvårdsbutiker och passar i de flesta äldre miljöer.

Numera dras ledningar inne i väggarna i tjocka plaströr, så kallade VP-rör, med en diameter på 16 eller 12 mm. Den mindre varianten är lät

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar