Liksom lador och uthus på landsbygden riskerar även jordkällare att förfalla och på sikt försvinna om vi inte ger dem en funktion och underhåller dem. De är en outnyttjad resurs, menar Ingri Erik Isaksson.
TEXT ANNICA SKOGLUND | FOTO LINDA ROMPPALA
För 100 år sedan var jordkällaren en ovärderlig resurs som användes flitigt till livsmedelsförvaring, men i dag står många tomma och övergivna. I värsta fall har de också börjat förfalla. Ingri Erik Isaksson i byn Östra Fors i Västerdalarna brinner för hållbar utveckling och vill sprida kunskap om hur en jordkällare kan användas i dag och hur den med rätt enkla medel kan underhållas. Allt för att det gamla kulturarvet inte ska riskera att gå förlorat och helt glömmas bort.
Familjen har flera jordkällare på sin fastighet och Erik är uppvuxen med att de alltid varit i bruk. Men i landskapet noterade han att många jordkällare hade lämnats åt sitt öde och många hade också börjat förfalla.
– När jag såg att Länsstyrelsen i Gävleborg arrangerade en kurs i att renovera jordkällare väcktes tanken på att lära mig mer, berättar Erik.
Kursen visade sig vara både rolig och lärorik varför ämnet för examensarbetet under utbildningen till byggnadsantikvarie på Gotland var givet.
– Jag är mycket intresserad av hållbar utveckling. Vi behöver lära oss att se jordkällaren som en viktig resurs. I dag är den många gånger helt outnyttjad. Vi kan till exempel minska vår elförbrukning genom att utnyttja jordkällaren till förvaring.
Jordkällare började byggas i Sverige redan under 1700-talet. Men det var först vid 1800-talets början, när allt fler började odla potatis, som de blev fler till antalet. Behovet av att kunna lagra större mängder potatis på den egna gården ökade och lösningen blev en jordkällare. Byggmaterial i form av sten fanns det gott om på åkrarna och byggtekniken var redan känd genom de gamla medeltida källarvalven, som också använts vid kyrkobyggen. Jordkällaren byggdes i en sluttning mot norr för att hålla maten kyld även under det varma sommarhalvåret. Förutom potatis förvarades med tiden här även rotfrukter, grönsaker, konserver, sylt och saft.
I de flesta jordkällare utgör sten den bärande konstruktionen i form av en kallmur och ett tunnvalv. Bakom dörren i trä finns ofta en svale, ett förrum som fungerar som en sluss, för att förhindra att uteluften når det kylda inre rummet. Vanligast
