Den blommar kring fäboden, på sommarängen och i våra torprabatter. Blåklockan kom som trädgårdsväxt till Sverige på 1800-talet och är i dag en av våra mest älskade sommarblommor. Men det finns många arter av den – här är några!
TEXT SUSANNA ROSÉN | FOTO SUSANNA ROSÉN, SHUTTERSTOCK
Blåklockor är för många intimt förknippade med högsommaren. I början av juli blommar de flesta av dem som finast. Liten blåklocka är särskilt älskad – så pass mycket att den 2021 utsågs till Sveriges nationalblomma. Det finns ett antal vackra arter och sorter av blåklockor i odling, men flera vilda kan spontant dyka upp i trädgården. Vilka arter man har omkring sig beror lite på var man bor och vilken typ av natur det är i grannskapet.
Har man inte turen att vilda blåklockor flyttar in av sig själva finns flera av dem i trädgårdsbutiken. Där finns de även i andra färger än det blå originalet – som vitt och rosa, ibland även med fyllda blommor.
De flesta blåklockor som har introducerats som trädgårdsväxter kom till Sverige under 1800–talet, så de passar utmärkt i en gammaldags torparträdgård. Stor blåklocka och mjölkklocka blir särskilt fina ihop med gammaldags rosor, pioner, daglilja, fingerborgsblomma och riddarsporre.
Flertalet växter i blåklocksfamiljen är anspråkslösa och klarar de flesta jordar, även om flera föredrar en väldränerad jord för att övervintra bra. På växtsätt och höjd kan man avgöra var en viss klockväxt trivs bäst. Högvuxna arter kan – förutom att sättas i perennrabatten – planteras i ett vildare parti i trädgården eller i lundens bryn.
Småvuxna blåklockor, som dvärgklocka, karpaterklocka och murklocka, gör sig bättre och trivs framför allt bättre i ett stenparti eller på ett murkrön, där jorden är extra väldränerad. Med sin ringa höjd försvinner de lätt i mängden i en perennrabatt, även om jorden är den rätta.
TOTALT FINNS DET runt 300 blåklocksarter (fleråriga, tvååriga och ettåriga) i världen, främst på norra halvklotet. De förekommer i blandade miljöer: på ängsmarker, i bergig terräng och i skogar. Av dessa finns ett tiotal arter i den svenska floran, medan andra är trädgårdsrymlingar som har spridit sig ut i naturen. Dit hör toppklocka, hässleklocka och det svårbekämpade ogräset knölklocka.
De vanligaste arterna i naturen är liten blåklocka och stor blåklocka. I ett bälte från Dalarna till Gästrikland hittar man mest ängsklocka på ängarna. Det är
