Grattis Hyland på 100-årsdagen! Det är bara de största som tappar förnamnet. Eller sfternamnet. När folkbemmet Sverige byggdes så var ni tre. Hyland. Erlander. Astrid.
text: MAGGAN HÄGGLUND foto: STIG-GÖRAN NILSSON, HASSE SUNDBERG, RUNE JOHANSSON, NILS ÖRKE, TORE EKHOLM, CHARLIE GUSTAVSSON, TORBJÖRN EKEBACKE, BO HOLST, BJÖRN, TILLY, BJÖRN ELGSTRAND Kä: "Leva med Lennart" Tun Hyland berättar for Ulf Nilson. "Hyland, Legenden och bans tid" av Lars Ragnar Forssberg.
DEN 24 SEPTEMBER skulle Lennart Hyland fyllt 100.
Mannen med den smattrande rösten, de leende guldbruna ögonen och den skinande flinten som var den nya tidens mediamagiker.
Vid tideräkningen f Hy. Alltså ”före Hyland” var radioreportrarna korrekta män (och någon sällsynt kvinna) som läste innantill från omsorgsfullt skrivna manus.
Så kom Hyland till Radiotjänst som ett yrväder. En juliafton 1945. Inte hade han väl något Höganäskrus i en svångrem om halsen. Men han hade hela huvudet fullt av idéer. Ingen visste det då, men i den här gängliga 25-åringen bodde en naturkraft av sällan skådat slag. Och sedan den dagen blev inget sig riktigt likt i svensk media.
Om Tage Erlander skulle regera över det gryende Folkhemmet. Och Astrid Lindgren ge dess barn den lyckliga barndom de verkligen borde få, så var det Lennart Hyland som skulle ge oss svenskar de mediala lägereldar vi behövde i denna nya Folkhems-tid.
I sin bok ”Hyland Legenden och hans tid” beskriver Lars Ragnar Forssberg den här tiden då Sverige förvandlades. 1951 var det 869 000 av oss som var sysselsatta i jordbruket. 1970 bara 177 000. Det svindlar när man tänker på det så här i efterhand. Folkhemmet byggdes och alla vi lantisar flyttade bort från gårdarna och in i tvåor med rinnande vatten, badrum och värme. Men själarna blev hängande lite grann i luften mellan byn och stan.
Det där förstod Lennart Hyland.
Han som med förra radiochefen Lisa Söderbergs ord var: ”Som journalist ett geni, som människa en gåta”. Eller som Tuss, hans livs stora kärlek, beskrev honom. Hon träffade honom ett par år senare när hon som 19-åring börjat jobba i postrummet på Radiotjänst.
”Han såg livsfarlig ut. Han hade så vackra ögon och var en man som levde till hundra procent” Men vi tar det från början. Från Tranås. För det var på salsbordet i Finnarnäs, en mil söder om Tranås som han föddes 19 september 1919.
Mamma Maja var den som under hans barndom styrde och slet och sjöng:
”I bugande böljer går råg
