Ensamma män med gitarr finns det gott om, men göteborgske José González är inte en i mängden. Han är en av få svenska artister som har kommit över en miljard streams på Spotify, han kommer undan med att vänta åtta år mellan skivsläpp utan att folk glömmer bort honom, och han behandlar välgörenhet, miljöfrågor och religion i sina texter på ett sätt som får folk att tänka till utan att reta upp någon.
Vi har bestämt träff på ett café på Tredje Långgatan i Göteborg. Stället har en stor övertäckt innergård där det denna torsdagsmorgon i november inte är så mycket folk när jag kommer och ska välja ett bord. På utsatt tid kommer José med en barnvagn med sin fyra månader gamle son, och strax bakom dem kommer hans sambo Hannele Fernström, som bland annat gjort omslaget till hans senaste album Local Valley. Han presenterar oss för varann, och sedan sätter hon sig vid ett bord en liten bit bort med vagnen med den sovande sonen medan José och jag tar ett bord och varsin kopp kaffe respektive te. Jag berättar att jag varit i Svenska Grammofonstudion kvällen innan och ska tillbaka dit igen efter intervjun, och att den amerikanske producenten John Agnello, som bland annat jobbat med Dinosaur Jr, är där och spelar in för tillfället. José hade ett eget studiorum i SGS i flera år, och hans senaste skivor har mixats och mastrats av Hans Olsson som jobbar där. Jag placerar min mobil på bordet för att spela in intervjun, och José säger att han vet att han pratar lite tyst och flyttar därför mobilen närmare sig, vilket jag är tacksam över när caféet senare börjar fyllas på med folk.
Det var också den bilden jag hade av José González, att han är tystlåten och kanske lite svårmodig, men uppenbarligen har jag inte hängt med de senaste åren. Visst, han pratar relativt tyst på mjuk göteborgska, men han är öppen och glad och ler i stort sett hela tiden när han pratar, och efter att jag har sagt att jag gör långa artiklar som går på djupet är han noga med att vi inte ska missa något viktigt, och hejdar mig flera gånger när jag är på väg att gå vidare från en fråga som jag trott att vi uttömt för att han kommer på något mer som kan fördjupas. Jag som egentligen inte hade några direkta förväntningar på intervjun blir snabbt helt betagen, och fascinerad av hans tankar. Men vi börjar från början.
Jag vet att du spelade hardcore innan du började släppa skivor i eget namn, men vilka var dina första steg in i musiken?
José skrattar till: – Casio-synth, flöjt och så... nämen typ inga instrument hemma, förutom typ de här barnprylarna. Det var ingen annan som s
