Jonathan johansson

32 min läsning
FOTO: CHRISTOPHER HANSBY REIS

Respektingivande, svår, pretentiös Intelligent, saklig, mitt i prick Rolig, skön snubbe, briljant

Beskrivningarna är skiftande, men alla är jonathan johansson.

Jonathan Johansson släppte singeln En hand i himlen i november 2008. På något sätt en blandning av indiepop och dansmusik, med Jonathans sång på skånska svävande över ett pumpande beat, nästan smått hypnotiskt. Jag älskade det direkt.

Men jag hade då relativt nyligen gett upp planerna på att göra det påbörjade nummer 12 av Fozzie, så även om jag var nyfiken på att intervjua honom blev det inget med det. Tio år senare gjorde jag ju faktiskt nummer 12, och sen 13, 14 och 15, men vid det laget hade jag blivit lite rädd för Jonathan. Hans allvarliga texter, djupa svar i intervjuer och hans skarpa drag som får honom att se nästan farligt butter ut gjorde att jag inte riktigt vågade. Sen ordnade min bäste vän Emil, som tidigare var bokningsagent åt Jonathan, en videohälsning från honom till mitt bröllop fast vi aldrig träffats, och jag började känna att så farlig kan han väl inte vara, jag måste nog ändå våga intervjua honom någon gång.

När jag till slut fick tag på Jonathan styrde vi upp att vi skulle ses innan hans första riktiga spelning på nästan två år, i slutet av juli 2021 på Tjolöholms slott utanför Kungsbacka, under turnén tillsammans med Tomas Andersson Wij. Det är en strålande solig dag, och jag och Christopher möter upp Jonathan i en av slottets restauranger för intervju och fotosession. Jonathan känns först lite avvaktande, och säger att han kan ge oss en timme, så vi planerar 40 minuter för intervju och 20 minuter för plåtning. Det är eftermiddag och restaurangen är nästan tom. Vi sitter vid ett bord vid ett fönster, det hörs stillsam instrumentalmusik och ett lågt slammer av porslin från köket och jag sätter igång inspelningen på min mobil. Jag känner mig lite stressad av tiden, och säger till Jonathan att vi kanske ska skippa att prata för mycket allmänt om hans bakgrund, som han ändå pratat så mycket om i andra intervjuer, och han håller med. I korthet så är Jonathan Johansson uppvuxen i en starkt kristen familj, hans morfar var predikant, liksom Tomas Andersson Wijs farfar – de kände varann och det var upprinnelsen till den gemensamma turnén. Jonathan fick ett smärre genombrott med albumet En hand i himlen som släpptes 2009, trots att han faktiskt släppt ett album redan fyra år tidigare under namnet Jonathan Och Hjältar: OK, ge mig timmarna, men den skivan pratar han helst inte om längre. I Tomas Andersso