Jag hade lyssnat en del på Hanna Järver, men jag drabbades av hennes musik först när singeln Min bästa vän släpptes i april 2020. Bara några dagar innan releasen hade jag blivit uppringd av en av mina bästa vänner som berättade att hen hade levt ett liv med lögner, som även om de inte rörde mig direkt ändå påverkade mig och vår relation. Min reaktion i den första chocken blev ”Det spelar ingen roll att du ljugit för mig under flera år, jag står kvar, jag är ändå din vän.” Och Hanna satte exakta ord på det i låten.
Först under månaderna som följde, då jag var helt utesluten ur min väns liv medan hen försökte bli förlåten på hemmaplan, kom förvirringen och sorgen ikapp mig. Under tiden kom titelspåret från nya albumet Tusen täta lögner in:
Tusen täta lögner in Hur jag än vrider och vänder det är inte jag som bestämmer Sätter mig här, hoppas på det bästa Hoppas för mycket
Jag längtade efter att få prata med Hanna, för att det kändes som att hon förstod. I slutet av oktober 2020 hörs vi på Face-Time. Det är morgon och Hanna sitter i t-shirt och rufsigt hår med en kopp kaffe bredvid sig och ler vänligt men nästan lite blygt in i kameran. Vi börjar med the basics, det går ju inte kasta sig in på brustna hjärtan det första man gör direkt när man träffar någon. Hanna Järver är född 1993 i Örebro, debuterade med ep:n Smutsen 2013 och har sedan dess släppt en ep till, två fullängdare och ett gäng singlar.
– Alltså, jag är född i Örebro, sen flyttade min familj till Grekland när jag var två. Så bodde vi två år i Thessaloniki och sen två år i Aten. Och mina föräldrar är uppvuxna i Småland och mina syskon är födda där så jag har också bott på en bondgård i Småland hela somrarna i åtta–nio år. Jag har en väldigt idyllisk, sådär Bullerbyn-upplevelse av Småland.
Under en period för några år sen bodde hon i Budapest för att skriva låtar, och nu är hon bara ett par veckor efter vår intervju på väg att flytta från Stockholm till Berlin på obestämd framtid.
– Så fort jag känner att jag sitter och gör samma sak för länge så är det... jag tycker om att flytta, att röra på mig och byta sammanhang ganska ofta, för att annars är det så lätt att bara sitta och göra samma sak om och om igen.
Känner du folk i Berlin, eller drar du bara dit helt ensam på vinst eller förlust?
– Jag känner lite folk, och jag ska bo med en nära vän som är där. Så jag kommer inte vara helt ensam. (hon skrattar till) Men vi får se, jag hoppas... det är så svårt, hade det varit i vanliga fall så hade jag kan
