Från 90-talets regler om hur man ”borde” bete sig till en större trygghet i sig själv. Cecilia och jag intervjuar varandra om förändringarna som skett sedan vi träffades första gången för drygt 25 år sedan.
Cecilia Nordlund är en person som jag har beundrat sedan jag första gången hörde henne i bandet Souls 1994. Sedan dess har hon hörts i många konstellationer, som Monkeystrikes, Sunshine Rabbits, Cilihili, Fullmånen Från Helvetet och Det Döda Köttet, varit med och startat upp Popkollo Malmö, gjort teatermusik och en massa andra saker. Medan Souls höll på under 90-talet intervjuade jag bara gitarristen Andreas, och det var inte förrän med Monkeystrikes i mitten av 00-talet som jag intervjuade Cecilia. Jag har sedan Fozzie gjorde comeback med nummer 12 velat intervjua henne igen, men det var först efter att hon intervjuat mig för en teaterföreställning med fanzinetema hösten 2020 som en inriktning för intervjun började klarna för mig. Cecilia frågade mig bland annat om varför jag startade ett fanzine och hur det var att som tjej verka i den mansdominerade musikbranschen under 90-talet, och när vi var klara kände jag att jag måste prata mer med henne om hennes erfarenheter. Så i januari bokade vi in en videointervju, och de insprängda färgade styckena är från Cecilias intervju med mig.
Först: Souls. Souls var ett stenhårt indierockband med den fasta trion Cecilia Nordlund (sång och gitarr), Andreas Catjar (då Danielsson, gitarr) och Johan Karlsson (bas) som kärna. Trummis byttes ett par gånger, men de två som spelade på Souls två album var Lars-Erik ”Labbe” Grimelund och Bo Peter. Bandet startades i Helsingborg, men flyttade till Göteborg och sågs som en del av Göteborgsscenen med bland andra Honey Is Cool och Broder Daniel under 90-talet. Souls var hårda, coola och kompromisslösa och fick mycket press för att deras debutalbum Tjitchischtsiy (Sudêk) producerades av amerikanen Steve Albini, som bland annat producerat Nirvana och Pixies, och för att Cecilia i en intervju spontant slängde ur sig att Souls ville vara ”en jättekuk långt upp i indiepopens röv”.
Jag ber Cecilia berätta lite kort om Souls historia, men vi inser snart att det både är svårt och tråkigt att hålla det kort, så jag låter henne hållas när hon kommer in på fler och fler detaljer – även om jag hört många av historierna förut så är de värda att berättas igen och för fler.
– Vi bildades i Helsingborg när jag gick i gymnasiet. Andreas gick i en parallellklass till min, och han kände Johan som v
