NIKI & THE DOVE
Niki & the Dove har gått från öknen via skogen in i staden på sina första album, och i verkliga livet har de på sin väg till Göteborg stannat till i såväl Stockholm som London och Los Angeles. Men oavsett var de har befunnit sig har de alltid gjort låtar som tar sig ända längst in i kärnan.
Oh, you took the love I gave and left me Hollow as an empty shell And I keep dancing By myself To make the hurt go away
Malin Dahlström och Gustaf Karlöf bildade duon Niki & the Dove 2010. Malin hade tidigare varit en del av Midaircondo, haft sitt eget elektroniska soloprojekt Dishdishdance, gjort teater- och filmmusik och startat bandet The Dora Steins, bland annat. I The Dora Steins var Gustaf med som musiker, utöver att vara med i diverse andra band också. Men sedan de bildade Niki & the Dove är det där koncentrationen har legat. Första singeln, Mother Protect, släpptes 2010, och efter en rad uppmärksammade singlar (främst i England) kom debutalbumet Instinct 2012. De blev nominerade till BBC Sound of 2012 och vann European Border Breakers Awards 2013, och Malin och Gustaf flyttade till England för att hänga med i allt som hände. De bodde där i omkring två år, och Malin berättar:
– Det var ju ganska mycket i England då när vi bodde där. I Storbritannien spelade vi hur mycket som helst, det känns som att vi var på vägarna där upp och ner hela tiden. Och sen åkte vi över till USA och turnerade där, så vi var inte så mycket och spelade i Sverige just i början. Andra albumet, Everybody’s Heart is Broken Now kom 2016, och blev nominerat till tre Grammisar, och Niki & the Dove vann Årets Pop på P3 Guld-galan.
Jag ska erkänna att jag upptäckte dem först efter andra albumet, och då var en av de första låtarna jag hörde Somebody, från Instinct. Jag som älskar tidiga Prince blev helt lyrisk, för jag tyckte att det lät som 80-tals-Prince uppgraderad till 10-talet, och desperationen i Malins röst när hon sjunger Are you coming out tonight? Or is it somebody else you’re seeing? And if there’s somebody you see would you rather be with me? är bara ljuvlig. Men när jag började läsa på om Niki & the Dove var det oftast Fleetwood Mac som skribenterna gjorde jämförelser med, och Prince såg jag inte röken av. Så jag måste fråga, när jag i maj gör en intervju över Facetime med Malin och Gustaf: Jag tycker jag hör väldigt mycket Prince-kärlek i era låtar. Är jag ute och cyklar?
Gustaf svarar: – Nej, det är du inte. Både han och Malin ler, men ingen säger något mer, så jag trevar vidare: Lite mer konkret att ni
