Barnmorskan som blev fotograf

4 min läsning

Elisabeth Ubbe trampar ny mark inom fotokonsten med bland annat ocensurerade dickpics i smyckeskrin och vulvaporträtt. Nu är hon aktuell med boken ”Aging Grace” där hon tar sig an den åldrande kvinnan med poem och bilder på möglig mat som får symbolisera menopausen.

TEXT: MARTINA HOLMBERG FOTO: ELISABETH UBBE

Ur serien "De osynliga brösten" (båda bilderna).
© Elisabeth Ubbe

Vi möts på Moderna Museet på Skeppsholmen i Stockholm. Går igenom rummen med målningar gjorda av aktivisten, feministen och konstnären Monica Sjöö, vars konstnärsskap kännetecknas av ett brinnande intresse för kvinnors rätt till sexuellt självbestämmande och abort. Elisabeth Ubbe stannar till lite extra vid en tavla som föreställer en födande kvinna svävandes i universum.

Det är lätt att finna likheter mellan de två konstnärerna. Det förekommer ofta bröst och kön även i Elisabeths bilder. Ammande kvinnor i vardagliga situationer, underliv och fotografier på frilagda penisar placerade i hattar, smyckeskrin och resväskor. En del skulle kanske kalla det för effektsökeri men för den som låter blicken dröja sig kvar döljer sig starka budskap och berättelser i en väl avvägd balans mellan humor och allvar.

– Jag är egentligen inte så intresserad av fotografi, det handlar i första hand om att lyfta fram historien på bästa sätt, säger Elisabeth Ubbe.

Hon blandar uttrycksformer som ljud, foto, text, poesi, skulptur och filmsekvenser. Inte sällan i samarbete med andra konstnärer.

INGEN KULTURELL BAKGRUND

Elisabeth Ubbe sätter sig intill de stora fönstren i museets restaurang, som vi förflyttat oss till.

– Jag kommer från en arbetarklassfamilj och har ingen som helst kulturell bakgrund. Mamma ville att jag skulle bli läkare eller advokat men jag utbildade mig till barnmorska.

– Jag har alltid varit intresserad av kvinnors situation. Det är så mycket i vårt samhälle som begränsar oss. Som barnmorska funderade jag mycket över hur vi relaterar till graviditet och amning och hur vi förväntas föda våra barn.

Tiden som barnmorska har delvis format henne som fotograf och påverkat vilka ämnen hon väljer. Hennes första bok och utställning ”De osynliga brösten” uppkom som ett motstånd mot att kvinnor som ammade på offentliga platser plötsligt började möta hat och trakasserier 2013.

Det var i samma veva som hon fått blodad tand för fotografi efter en två veckor lång fotokurs på Tollare Folkhögskola, där hon omskolade sig till journalist. Under utbildningen fick hon arbete på Nacka Värmdö Posten och blev senare halvtidsanställd som