Bildjournalisten Eddy van Wessel lockas hela tiden till att åka och fotografera i krigsdrabbade områden, trots att han hatar alla former av konflikter. Hans arbete i Ukraina är prisbelönt, och han hoppas att bilderna han tar kan ha en påverkan i fredens riktning.
TEXT: MATTIAS LUNDBLAD FOTO: EDDY VAN WESSEL
Sedan Ryssland invaderade Ukraina för över ett år sedan har fotografen Eddy van Wessel för det mesta varit på plats i Ukraina för att berätta om kriget i bild. Under den här tiden har han varit hemma i sammanlagt 26 dagar. Hemma är ”mitt ute i ingenstans” utanför Nora, dit han flyttade med hustru och tre barn från Nederländerna för femton år sedan. Men han har en fot kvar i det forna hemlandet, och när vi pratas vid är han i sin arbetslokal i Amsterdam.
– Sverige är där jag verkligen lever mitt liv, i Nederländerna har jag min företagsverksamhet, och världen är min arbetsplats, säger Eddy van Wessel.
Han har just tagit emot tre tunga priser i svenska Årets bild-tävling för de reportage han gjort i Ukraina på uppdrag för Svenska Dagbladet, i samarbete med journalisten och författaren Mustafa Can. Priset för Årets bild gick till en känslosam bild från Kharkivs tågstation, där ett ungt par skiljs åt vid mobiliseringen. Det var första gången han skickade in bilder och han var oförberedd på att vinna.
– Den svenska fototraditionen är världsberömd, så det var en stor komplimang att bli nominerad. Att vinna tre priser var en fullständig överraskning. Det finns så många duktiga kollegor som gör liknande jobb.
Nu väntar han smått otåligt på att åka tillbaka till Ukraina. Senorna i höger axel krånglar, och sex veckors vila har ordinerats av läkare. Skadan visade sig redan före den senaste fem veckor långa resan. Han visar hur han hela tiden tvingades hålla kameran en bit nedanför hakan.
– Det var faktiskt lite obekvämt. Men jag reste med ett tv-team och hade så mycket bokat att jag inte kunde ställa in. Jag gick till ortope
