Gustav Grälls relation till staden som fotomotiv är rätt enkel: han rör sig ofta i städer och han älskar att fotografera. Det innebär i praktiken ett enormt flöde av bilder ur den vanliga vardagen – men alltid med något oväntat inslag.
TEXT: PETER WIKLUND FOTO: GUSTAV GRÄLL
När Gustav Gräll går igenom sina minneskort hittar han ”en mix av allt”.
– Fotografin är en stor del av mitt liv, så det ligger bilder huller om buller på mina barn, uppdrag och saker jag sett på stan. Och minneskorten blir väldigt snabbt fulla, för jag fotograferar verkligen jämt, säger han.
Han fick en gång frågan om vad han har för relation till sin kamera. Svaret blev:
– Den är som mitt fjärde barn. Ett lite udda syskon till mina tre små grabbar.
Gustav Grälls fotobakgrund hittar vi i forna hemstaden Gävle, där han var med och drev en musikklubb.
– Jag plåtade alla konserter, och om tidningarna skulle skriva om något evenemang vände de sig ibland till mig för att köpa bilder när de inte kunde ha en egen fotograf. Till slut skickade de aldrig någon, utan tog mina bilder hela tiden.
FICK PRAKTIK EFTER TVEKAN
När han ville ta ett steg vidare inom fotografi ringde han till Arbetarbladet, en av de två lokaltidningarna i Gävle, och bad om att få göra praktik.
– De var tveksamma, men jag fick en plats i alla fall och kunde hänga på fotograferna för att se hur de jobbade. Efter ett tag lyckades jag även få sommarvikariat, och jag lärde mig extremt mycket under mina somrar på tidningen.
När han fått ordentlig smak för fotografyrket sökte han sig till Nordens fotoskola på Biskops-Arnö, där han gick 2008-2011. Under utbildningen fick han göra praktik på Aftonbladet, därefter på Metro och sedan har det ”rullat på” för honom som frilans. I dagens läge gör han många uppdrag åt magasin, en del till kundtidningar och så ”lite reklam”.
– Man kan nog säga att den som ringer och vill ha mig, den får mig. Eller okej, nu på senare tid har jag börjat tacka nej till jobb som jag inte tycker verkar roliga. Å andra sidan är det väldigt mycket som jag tycker är roligt.
SLUTADE KÖRA BIL
För några år sedan kände han att han hade svårt att hitta gnistan i sin fotografi. Eller som att han stod och stampade på samma plats.
Då bestämde han sig för att sluta köra bil till uppdragen.
– Jag tänkte att jag skulle kunna upptäcka mer, och bli inspirerad, om jag inte var i bilen hela tiden. Så jag började ta buss och tunnelbana – och det fungerade jättebra! Suget att fotografera kom igång på nytt, och jag tog en massa bilder före och efter jobben.
Fö
