Leicas M-serie är legendarisk. Från att ha varit ett allroundsystem är målgruppen främst flanerande fotografer. Så här fungerar nya Leica M11 för gatufoto.
TEXT & FOTO: MAGNUS FRÖDERBERG
Det är mycket Leica M11 inte kan, men det är delvis själva poängen. Det är inte för att fotografera örnar i Norge eller blommor på Öland som man köper en Leica M-kamera i dag. Antagligen är det fler som köper en Leica M11 eller M10-R för att de vill ha den än för att de behöver den.
Precis som kring mekaniska klockor köper man ofta en Leica M-kamera för märkeshistorikens och känslans skull. Och den taktila upplevelsen är omedelbar. Första gången man lyfter upp kameran är känslan att den är tyngre än den ser ut. När man sedan vrider på ISO-ratten eller fokuserar är känslan direkt belönande. Detta är en kamera och ett objektiv som ger högsta möjliga kvalitetskänsla.
Men visst finns det även motivområden där M-systemet ger fördelar. Jag tänker då främst på gatufoto.
Även om Leica M11 är väldigt lik den första M3 från 1954 så är inte hanteringen mossig. Fujifilm har tagit efter med X-Pro-modeller, men borde renodla ännu mer precis som Leica vågat. Som ett exempel saknar M11 video – och knapparna är få. Leica M11 är faktiskt den bästa kamera jag hanterat med handskar. En annan fördel med den klassiska utformningen är att det inte behövs någon titt i bruksanvisningen för att förstå hur kameran fungerar.
Inte heller är menysystemet ett dugg krångligt. Allt är enkelt, snyggt och fullt begripligt. Detta kommer inte som någon överraskning, alla digitala Leicor jag provat har känns intuitiva.
Många har upptäckt hur mycket bättre en M-kamera sitter i händerna med det extra tumgrepp som säljs som tillbehör. Det sätts fast i blixtskon, men medför tyvärr att den elektroniska sökaren Visoflex 2 inte kan användas samtidigt. Den är nämligen bra att ha om jag vill fotografera med kraftigare vidvinkel än 28 mm eller om man har svårt kolla på den bakre skärmen utan läsglasögon.
REPORTAGE OCH GATUFOTO ÄR PARADGRENARNA
Det är lätt att raljera kring Leicas priser, om att M-systemet är gammalt eller att det är skrytkameror. Men märkets framgång bygger i grunden på att de gör bra produkter. Att höra någon klaga över skärpan hos ett Leica-objektiv är sällsynt och M-systemet fungerar mycket bra för motiv där man använder brännvidder upp till 50 mm – som gatufoto och reportage.
Det är en lite speciellt att betrakta sina motiv genom en genomsiktssökare, och som i det här fallet en
