Felicia Masalla gör modebilder som har ett syfte – utöver att marknadsföra produkterna. Hon vill att bilderna ska vara ”förstärkande” och visa människor som är genuina och naturliga. Här berättar hon om vägen till sitt drömjobb.
TEXT: PETER WIKLUND FOTO: FELICIA MASALLA
Området runt Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm är som en mindre stad, där alla invånare är helt fokuserade på att fördjupa sina kunskaper om allt från kemi till mekanik. Men inte riktigt alla. I området ryms även helt andra verksamheter, som Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek – och granne med biblioteket hittar vi ett litet kreativt kluster med fokus på mode istället för teknik.
Här har Felicia Masalla sin bas, i ett rum med generöst tilltagna halvcirkelformade fönster som vetter mot söder. En hög fond står redo att användas i ena änden av rummet.
– Jag har varit här sedan slutet av sommaren. Det är en skön stämning och underbart att som egenföretagare ha trevliga arbetskamrater runt sig om dagarna, säger hon.
Det där med skön stämning är något hon återkommer till när hon senare berättar om hur hon arbetar.
– Det är ju alltid ett team som jobbar med en modeplåtning, och för mig är det jätteviktigt att alla tycker att det är kul under tiden vi håller på. Jag kan gärna lägga lite tid och energi på att få en bra stämning, för det är då det kan bli riktigt bra resultat. Och så är det förstås betydligt roligare att jobba då.
Hon lyfter speciellt fram hur värdefulla, och ibland bortglömda, fotoassistenterna är.
– Jag önskar att assistenterna får den respekt de förtjänar. De är på plats först och går sist, gör mest fysiskt arbete av alla, sätter ljus och är allmänna problemlösare. Det kan vara deras insatser som räddar dagen.
HALKADE IN PÅ EVENTFOTO
Som barn var Felicia Masalla den i kompisgänget som alltid hade en kamera med sig. Många skolkamrater har fått posera framför hennes kamera i korridorerna mellan klassrummen.
– Men jag kunde inte tänka mig att foto skulle kunna vara ett jobb. Jag kände mig lite ”mellanmjölk”, och trodde att man måste bo i exempelvis Milano eller New York för att vara fotograf.
Under gymnasietiden halkade hon en dag i alla fall in på fotografbanan.
– Jag var med mina kompisar på ett av våra favorithak, och där gick det runt en eventfotograf. Jag tänkte att det där skulle vara drömmen, att vara med kompisarna och samtidigt ha i uppdrag att fotografera hela tiden.
Hon gick fram och frågade hur man gör för att bli eventfotograf, vilket ledde till att hon fick f�
