Digitalkameror har ganska liten variation när det gäller bildformat jämfört med analoga. Inte minst saknas panoramaformat. Vi lät Mattias Lundblad testa några lösningar för att bredda perspektivet.
TEXT & FOTO: MATTIAS LUNDBLAD
Bland analoga kameror fanns ett ganska stort utbud av proportioner direkt i kameran; 6x4,5, 6x6, 6x7 cm, 24x36 mm, och de lite mer ovanliga 24x65 som hos Hasselblad XPan eller Fuji TX-1/2. Olika panoramakameror i både småbild och mellanformat med roterande objektiv fanns också, som Widelux och Horizont.
Bland digitalkamerorna gäller i stort sett proportionerna 3:2 och 4:3. Visst kan du skära ned bilderna som du vill, och många kameror har inbyggda beskärningslägen. Fujifilm har med sina mellanformatskameror valt att förvalta XPan/ TX-kamerornas arv genom att ha deras format (24x65) som en valmöjlighet.
En annan variant är Panasonics teknik där olika sidförhållanden skärs ut ur en sensor som är större än objektivets bildcirkel och håller pixelantalet någorlunda konsekvent.
Men någon dedikerad digital panoramakamera har vi inte sett, och här presenterar vi därför ett par mer eller mindre smidiga lösningar för bredare bild med låg budget.
Först ut är en metod som det går lätt att komma igång med direkt.
VARIANT 1: ÖVERLAPPANDE BILDER
Den lösning som är vanligast, och som inte kräver några extra inköp, är att helt enkelt ta överlappande bilder och lägga ihop dem i efterhand. Här krävs en del träning för att förutse hur bilden kommer att se ut. Det finns egentligen ingen gräns för hur många delbilder man bygger upp den färdiga bilden av.
Börja med att mäta ljuset i den breda bild du planerar att göra, räkna ut ett bra medelvärde och lås kameran där. För en horisontell bild är det bäst att ta vertikala bilder, vrida kameran i sidled och låta bilderna överlappa med omkring en tredjedel. Det går också att bygga upp bilden i flera rader.
Kameran bör vara monterad på ett stativ, och gärna med ett särskilt stativhuvud som låter kameran rotera kring sin optiska mittpunkt. Men det går också bra att fotografera på fri hand, även om det kräver mer av datorn och dessutom är det lätt att sammanslagningen misslyckas. Ofta går det bättre med längre brännvidder, och du kan då få en viss storformatskänsla från en vanlig digitalkamera. Med kortare brännvidder kan känslan bli ungefär som med e
