Vår fotoskola med experter inom olika naturfotogrenar går vidare. I den andra delen handlar det om hur du tar bättre bilder på vilda däggdjur.
TEXT OCH FOTO: STAFFAN WIDSTRAND
Jag har varit förälskad i djur sedan jag var riktigt liten. Men inte tama djur, som hundar eller katter, utan det skulle vara vilda. Dagen var räddad om jag fick se något rådjur, en älg, en ekorre eller en räv.
Sedan bodde vår familj i Tanzania i några år när jag var barn. Då fanns det ännu fler vilda djur att titta på; lejon, elefanter och noshörningar…
När jag var elva år fick jag en Kodak Instamatic-kamera. Det första jag fotograferade med den var en leopard med sitt byte uppe i ett träd. Den första spegelreflexkameran fick jag vid 13 års ålder. Efter det följde en rad år när jag glatt dokumenterade de djur och fåglar som jag träffade på.
Men så mycket till bildkvalitet blev det inte.
ATT SKILDRA DJURETS SJÄL
Det var först i 20-årsåldern som jag började tänka mer på sådant som komposition, färg, förgrund och bakgrund. Efter hand uppskattade jag allt mer fenomen som blurr i bakgrunden och i förgrunden, grafisk enkelhet, växling mellan skärpa och oskärpa.
Jag ville också få det att se ut som att jag förstod djurets personlighet, det skulle kännas äkta, som att jag skildrade dess själ. Ungefär som när man porträtterar människor, där ingredienser som glimten i ögat, värdighet och stolthet kan vara skillnaden mellan en intressant och en ointressant bild.
Ur porträtterandet växte en önskan också om action och rörelse, så jag började att panorera och använda längre slutartider.
Och så var jag ute efter interaktion, alltså att fånga djuren då de interagerar med varandra, oavsett om de är av samma art eller av olika arter.
Till sist blev målet att försöka ta sådana bilder som jag inte själv hade räknat med. Det tycker jag är det svåraste i mitt arbete som fotograf: att överraska mig själv bildmässigt.
KOMMA NÄRA
Däggdjur av alla slag har sedan tusentals år tillbaka i allmänhet gediget dåliga erfarenheter från möten med människor. Vi har dödat, skadat och skrämt dem. Alltså skyr de flesta av djuren oss människor och flyr så snart de förstår att vi är i närheten.
Fyra saker skrämmer vilda djur mer än något annat: vår lukt, vår röst, snabba rörelser och vår stående eller gående siluett.
Så om du vill komma nära djur måste du alltid tänka som dem, fast tvärtom.
Det vill säga: Aldrig försöka närma dig däggdjur med vinden i ryggen. Vara tyst. Använda stillsamma långsamma rörelser
