Ljungdalsfjällen är Sveriges kanske mest lättåtkomliga högfjällsområde, sett från södra delen av landet. Du kan till och med köra bil upp till fjällheden, med det storslagna Helagsmassivet i bakgrunden.
TEXT & FOTO: STAFFAN WIDSTRAND
Den lilla fjällpiparen springer snabbt allt närmare där jag ligger på marken. Den ser nästan ut att rulla fram och verkar klart nyfiken. Plötsligt är den långt innanför närgränsen på objektivet och tittar lite snett på mig med stora, mörka ögon på bara någon meters håll. Sedan har den sett vad den vill och rullar vidare mot nya mål.
Fjällpiparen är en otroligt diskret fågel. Inte högljudd eller egentligen särskilt sällsynt, bara inte så ofta sedd, annat än av dem som verkligen har ögonen med sig när de vandrar på kala, stenbeströdda fjällhedar en bra bit ovanför trädgränsen under högsommaren. Fågeln är ovanligt välkamouflerad, samtidigt som den är oskygg och tillitsfull, nästan nyfiken på människor. Den är allt lite mystisk också, och det varierar ofta från år till år var det finns ett stort antal fjällpipare samlade.
HÖGT BELÄGEN VÄG
En av Sveriges högst belägna vägar går över det vidsträckta fjällhedsområdet Flatruet i Ljungdalsfjällen. Det gör det till ett av vårt lands mest lättnådda högfjällsmiljöer. Det är också ofta ett av de områden där det finns störst chans att se både fjällpipare och en rad andra fjällfåglar. I synnerhet om försommaren är lite blöt, för då bildas grunda vattensamlingar som fåglarna gillar på heden.
Lappljungen med sina stora rödrosalila klockor blommar här uppe precis vid midsommartid. Vissa år kan hela heden färgas lila av deras blomsterprakt, speciellt när solen står som lägst på dygnet. Just runt midsommar håller även en rad andra fjällfåglar i sina stiligaste parnings- och häckningsdräkter till i området:
Ljungpiparen står på en mosstuva och visslar melankoliskt sitt kontaktläte. Fjällabben letar lämlar och fågelägg att äta. Den pigga stenfalken pilar förbi tätt över marken i jakt på småfåglar.
Här finns också blåhaken, som sjunger så explosivt i videsnåren att den lilla kroppen vibrerar starkt. Fjällripan tar bullrande till vingarna, eller smyger diskret iväg bland tuvorna och litar helt på sitt kamouflage. Den stiliga lappsparven sjunger från toppen av en enebuske.
Ibland syns till och med tungviktare som jaktfalkar dra förbi på spaning efter någon ouppmärksam fjällripa eller and att äta. Falkarna syns regelbundet, och en plats i området kallas därför Falkvålen.
FJÄLLR�
