Runt förra sekelskiftet lockade Skagen målande konstnärer som fascinerades av det magiska ljuset och de två haven som möts vid uddens spets. Numera är det inte minst fotografer som dras till platsen – där ljuset fortfarande är lika unikt.
TEXT & FOTO: JAN PEDERSEN
Sanden piskar över Grenens strand och vinden sveper in allt i ett overkligt sken tillsammans med saltdiset från vågornas fradga. Några skepnader ligger på stranden, ibland lätta att se, andra gånger suddiga som spöken i vindbyarna. Det är knubbsälar och de är vana vid denna karga miljö där landet skjuter in sig som en kil mellan två havsområden, med ett konstant föränderligt ljus.
När jag var barn och växte upp på Jylland, hörde jag allt om Skagens ljus. Det är en stor del av den danska konstidentiteten, även om man själv inte är konstnär. Således besökte jag genom åren denna den nordligaste delen av Danmark, för att med egna sinnen uppleva kulturarvet och det berömda ljuset.
Nu, många år senare, står jag här igen. Den här gången som fotograf och hitrest från Sverige, där jag numera bor. När jag går på den östra stranden vet jag att en sensommardag i september 1882 stod den berömde Skagenmålaren Peder Severin Krøyer på Sønderstrand där jag går. Det är den första sommaren som han besöker området med det berömda ljuset, och redan då fanns flera konstnärskollegor på den kritvita stranden med sina stafflin.
BERÖMD KONSTNÄRSKOLONI
Konstnärerna var upptagna med att skildra ett segelfartyg till sjöss och Krøyer återger scenen i en av sina första målningar från Skagen. I denna tavla kan man ana att det blinkar i de små krusningarna på havet, vilket gör att det finns ett mycket speciellt ljus i bilden. I dag är det stora container- och kryssningsfartyg längs denna horisont, men det är samma ljus.
Konstnärskolonin i Skagen blev snabbt vida berömd. Det var inte bara P.S. Krøyer, utan även Marie Krøyer, Anne och Michael Ancher, Carl Locher och många andra konstnärer som blev kända under epitetet ”Skagensmalerne”. Även poeter som Holger Drachman sökte sig till Skagen.
De många tavlorna från Skagenmålarna berättade snart vitt och brett om att det fanns ett mycket speciellt ljus i Skagen, och detta lockade i sin tur ännu fler konststuderande till kortare eller längre sejourer i Skagen och omnejd. Ett sätt att tjäna ihop en slant till uppehället, om man inte var ett av de stora namnen, var att måla på uppdrag. Således finns i Skagen ett myller av tavlor i äldre hus, hotell och ståndsmässiga byggnader – de flesta med motiv från havet
