Nils Bergqvist fotograferar det som kommer i hans väg. Men den färdiga bilden brukar vara resultatet av stor möda i mörkrummet - ofta i form av lith-kopiering.
TEXT: PETER WIKLUND FOTO NILS BERGQVIST
FOTOSIDAN-PROFILEN
Hemma hos Nils Bergqvist i småländska Lessebo får groventrén ibland byta skepnad – han släcker ner, täcker över springorna mot köket och låter det lilla rummet förvandlas till mörkrum.
– För att mörklägga helt kan jag också behöva täcka ventilationen, så ibland blir det väldigt varmt att stå där inne några timmar, säger Nils Bergqvist.
Han kan många gånger behöva vara inne i mörkret relativt länge, eftersom han har fastnat för den tidskrävande tekniken lith-kopiering (se faktaruta).
– Jag började med lith för omkring tio år sedan, efter att ha sett några bilder på nätet som var väldigt fina. Jag var nyfiken på hur de var gjorda, och upptäckte tekniken på det sättet.
Men mer om Nils Bergqvists lith-kopiering senare. Först en bakgrund till hans fotointresse, som började med att han inspirerades av sin fotointresserade far. Fadern var delaktig i att dra igång Lessebo fotoklubb på 50-talet, en klubb som numera är vilande, konstaterar Nils.
Som tonåring köpte Nils Bergqvist sin första systemkamera på 70-talet. Dessvärre blev den stulen, något som han än i dag minns tydligt.
– Jag hade varit på en Santana-konsert i Köpenhamn 1978, och efteråt lämnade jag kameran kvar på vandrarhemmet. Då förlorade jag inte bara kameran, utan även bilderna från konserten eftersom rullen fortfarande satt i kameran, berättar han.
EGENGJORDA FÄRGKOPIOR
Sedan dess har fotointresset alltid funnits med i hans liv, om än med varierande intensitet. Under en period kombinerade han det med ett annat intresse, och fotograferade då en del i samband med orienteringstävlingar.
– När jag arbetade som fritidsledare på 80-talet hade skolan tillgång till kameror och mörkrum, så det var rätt vanligt att jag skickade ut elever på enkla fotouppdrag där vi hjälptes åt med framkallning och kopiering.
Själv hade han möjlighet att göra sina bilder i mörkrummet på Lessebo fotoklubb.
– Ett tag höll jag på väldigt mycket, det kändes nästan som att jag bodde där nere i mörkret. Och det var inte bara svartvitt, utan jag tog även lite dia och gjorde egna Cibachrome-kopior. Min första egna utställning hade jag i början av 80-talet, och då var det jus
