Eliten i norr tog storhögarna till mälardalen

Gravskick

Med det strategiska läget längs vattenvägen från Jämtland hade hövdingen i Högom, strax uppströms från dagens Sundsvall, kontroll över järntransporterna på Selångersån. Högom var Mellannorlands centralbygd och järnet skeppades till bland annat Mälardalen.

I början av 450-talet lades hövdingen i en storhög med norra Sveriges praktfullaste grav. Den har setts som ett utslag av inflytande från Mälardalen, men banden knöts snarare mot Norge.

Mannen hade begravts med komplett vapenuppsättning, hästutrustning, verktyg, kläder med dussintals agraffer – ungefär som manschettknappar – guldringar och andra smycken, glasbägare från fjärran, bronsfat och en kittel av norsk modell.

På platsen finns flera storhögar på uppemot 40 meter, som daterats till 400-talet – långt före kungshögarna i Gamla Uppsala från 550-talet och framåt.

Storhögar på rad finns även i Bertnem i norra Tröndelag. De är jämngamla med Högom och ingår i samma kultursfär. Många gravgåvor är lika, som de så kallade Vestlandskittlarna, en norsk kontinentalimport. I dem låg de dödas aska.

På Vestlandet kan gravskicket med storhögar ha övervintrat från mitten av bronsåldern till tidig järnålder, en period då de saknas i resten av Skandinavien. Men teorin är omstridd.

Högarna i Högom är dock inte de äldsta i norr. De finns i Hög utanför Hudiksvall, där flera storhögar grävts ut. Kungshögen anlades på 200-talet, och Tegelhögen intill århundradet efter. Även här kan det finnas en koppling till järn, som redan då framställdes i Hälsinglands inland.

I Kungshögen låg en storman i full stridsmundering. Men Tegelhögen överträffar detta med råge. Där lades en kvinna på gravbål med romerska glasbägare, häktesspännen av en typ som var vanlig i Norge och många andra dyrbarheter.

Mellan Hög och Högom finns fler tidiga storhögar. I Skottsund vid Ljungans mynning dateras en hög till 300-talet och en i Kvissle till 400-talet. En hög som plöjts sönder i Skön kan ha varit lika gammal, att döma av f