Malin Löf Nyqvist har skrivit en avhandling om översvämningsskildringar i svensk samtidsprosa. I romanerna blir klimatförändringarna konkreta, menar hon.
Litteraturvetenskap
Malin Löf Nyqvist har doktorerat i litteraturvetenskap vid Umeå universitet med avhandlingen Hundraårsflöden: Översvämningsskildringar i svensk samtidsprosa.
Vilken roll spelar översvämningar i litteraturen i dag?
– Översvämningar i samtidslitteraturen sätter både mänsklighetens förhållande till naturen, och människors relation till varandra, under lupp. Genom översvämningen blir det som var bekant plötsligt främmande och gränser som tidigare var självklara utmanas. Sedan millennieskiftet har översvämningar fått ytterligare en roll i samtidslitteraturen – att skildra de ofta ganska abstrakta klimatförändringarna på ett konkret sätt.
Hur visar de klimatförändringarna?
– De kan visa hur klimatkrisen kan komma att påverka specifika platser. Översvämningarna i samtida romaner framställs ofta både som en konsekvens av klimatförändringar och en metafor för klimatkrisen som helhet. Det är inte heller ovanligt att översvämning används som en katalysator för handlingen i en berättelse, det vill säga att den sätter i gång berättelsens centrala händelseförlopp.
Du tar upp begreppet ekothriller – vad utmärker en sådan?
– Ekothrillers fokuserar ofta på en hjälte som möter en ekologisk fara eller katastrof av något slag, och som måste arbeta för att stoppa faran, eller fly från den, med hjälp av sin yrkeserfarenhet. I ekothrillern har ofta en geolog, parkvakt eller liknande den roll som exempelvis en detektiv, spion eller polis skulle ha i en deckare eller spänningsroman.
Vilka romaner tar du upp?
– Jag har fokuserat på svenska romaner utgivna under 2010-talet: Mikael Niemis Fallvatten (2012), Conny Palmkvists Vintern (2016), Nils Håkansons Ödmården (2017), och Mats Söderlunds Ättlingarna-trilogi (2018–2020).
Vad är gemensamt för de skildringar av översvämningar som du har analyserat?
– Det finns ett antal gemensamma nämnare mellan de verk som jag har undersökt. Genremässigt ser de vid första anblicken ganska olika ut, men de tar upp liknande teman, som till exempel människans och kulturens överlevnad, förlust, tidens gång, makt, och relationen mellan människa och natur. Katastroferna i de här verken kopplas också ofta samman med ett framtida blött och kallt klimat i Sverige. En annan viktig likhet är
