FRÅGA | Min fru brukar ibland laga borsjtj, rödbetssoppa. När jag var ung och gick och kissade morgonen efter att ha intagit sådan soppa, blev jag chockad när jag såg att urinen var blodröd. Jag insåg dock snart att det var rödbetans färgämne. Men i dag när jag är gammal, 81 år, förändras inte urinens färg av rödbetor. Vad har ändrats? Min ämnesomsättning eller något annat?
/Tomas Nilsson
SVAR| Vilken spännande och intressant fråga! Rödbeta innehåller ett färgämne, betanin (rödbetsrött, E162), som kan ge rödaktig urin dagen efter att man ätit rödbetor. Betanin tas upp från tarmen till blodet och filtreras så småningom ut till urinen via njurarna. Rödfärgningen är alltså inte tecken på någon skada och anses helt ofarlig, men verkar inte inträffa hos alla människor. Internationella studier har visat att det sker hos bara cirka 10–14 procent av befolkningen.
Om och hur mycket urinen rödfärgas beror på:
1) hur mycket av betaninet som bryts ner 2) hur mycket betanin som tas upp i blodet och till sist hamnar i urinen (i stället för att följa med avföringen) 3) vilken färg betaninmolekylen får av urinens pH.
Betanin bryts ner både vid matlagning och i kroppen och förlorar då sin röda färg. Vid upphettning ökar nedbrytningen både med tiden och temperaturen. Om man kokar rödbetor mer än en timme minskar färgämnet till hälften.
I kroppen påverkas betaninets nedbrytning av många faktorer. Järn och andra metalljoner påskyndar processen. Röd urin efter en rödbetsmåltid är därför vanligare hos personer med järnbrist. I en undersökning fick upp till 80 procent av personer med järnbrist röd urin efter att ha ätit rödbetor. Syror påverkar på flera sätt. Vissa syror, som oxalsyra (som finns i exempelvis rabarber och spenat), kan motverka nedbrytningen av betanin genom att binda metalljoner. Mycket lågt pH påskyndar dock nedbrytningen.
Man har också nyligen upptäckt att även tarmbakter
