Gotlands bildstenar ger en unik ingång till en tid som vi saknar skriftliga källor från. Men det är inte alltid lätt att se motiven. Nu dokumenteras alla bildstenar med fotogrammetri, vilket öppnar för nya tolkningar.
Text Lina Wennersten-Gradert
Arkeologi
Först ser man bara sten. En lite knagglig yta utan något tydligt mönster. Men så slår arkeologen Per Widerström på mobillampan och lyser lite från sidan mot den övre delen.
– Där ser du seglet, säger han och pekar på en yta med svagt antydda rutor.
– Och där uppe ser du den där välkomstscenen som är så vanlig på bildstenarna: en gubbe på häst och en kvinna som tar emot honom med ett dryckeshorn, fortsätter Per Widerström och visar var jag ska titta för att med god vilja kunna se dem.
Vi befinner oss i Gotlands museimagasin, inrymt i en huslänga i Visbys yttersta utkant. Efter att ha passerat en rad färgsprakande altarskåp, mängder av träkistor och stolar i alla upptänkliga modeller har vi kommit in i stenavdelningen, där Per Widerströms kollega Michael Fergusson vant rullar in handtrucken och drar ut pallar med olika bildstenar. Han behöver ingen hjälp med att se figurerna. I det pågående projektet Forntida bilder 2.0, där Gotlands bildstenar digitaliseras, är det han som har hållit i kameran och i den tekniska delen av dokumentationen. Under sin arkeologiutbildning i hemlandet Kanada fokuserade han på tredimensionella digitala avbildningar av skeppsvrak och andra kulturarvsföremål. Men så blev han inkopplad i ett forskningsprojekt med Luleå tekniska universitet och Volvo cars, som utmynnade i startup-företaget Viospatia. Michael Fergusson gick från arkeologi till 3D-mätningar av komponenter i bilindustrin – och tillbaka igen.
NU HAR HAN och Per Widerström kontoren bredvid varandra i Gotlands museums magasin. Här har de tillbringat otaliga timmar tillsammans de senaste åren med att inventera och fotografera museets samling av bildstenar, så att alla data blir digitalt tillgängliga. Men de har också åkt runt på ön till de bildstenar som står kvar utomhus och till kyrkor där bildstenar har återanvänts som byggnadsmaterial.
När de har letat efter stenar som enligt uppgift ska finnas i en viss kyrka har de ibland hittat fler. Det har också hänt att förmodat försvunna stenar plötsligt har dykt upp.
– Det här är ett fragment från Väskinde kyrka som var försvunnet i omkring 60 år. Det togs från kyrkan för att skydda det men se
