På Käringön fanns det så gott om paddor att sommargästerna inte visste var de skulle sätta ner fötterna. Tjugo år senare är paddorna borta.
Text Anna Liljemalm Foto Linn Bergbrant
Groddjur
Som barn somnade Kristina Sjöberg ofta till en ljudlig konsert om sommarkvällarna. Natt efter natt spelade strandpaddorna (Epidalea calamita) för varandra med ett knarrande läte som fick ön att vibrera. Alla hoppades de på att locka till sig varsin partner.
Käringön ligger långt ut i havsbandet i Bohuslän och har bara 65 bofasta. På många sätt är det paradiset för känsliga arter. Det finns inte en enda bil på ön och under sommarmånaderna är det till och med förbjudet att cykla. Endast sjöräddningen har dispens för att framföra utryckningscykel.
– När det fanns som flest paddor på ön var de så många att det var svårt att inte trampa på dem. Sommargästerna kunde tycka att det var lite otäckt med paddorna, men vi i lokalbefolkningen kände aldrig så. De hade ju alltid funnits här, säger Kristina Sjöberg.
I ett band runt halsen har hon en kikare som avslöjar att hon aldrig missar en chans att fågelskåda. Hon är född och uppvuxen på Käringön och hennes familj har fiskat i generationer. I dag driver hon öns fiskbutik tillsammans med sin man Folke Sjöberg. Deras dotter Martina Sjöberg bor också på ön.
– Vi utvecklade till och med en speciell gångstil för att inte skada paddorna. Vi lyfte inte på fötterna, vi släpade benen efter oss så att vi inte trampade på dem utan bara puttade till dem lite, säger Martina Sjöberg.
För tjugo år sedan började paddorna sakta att minska i antal. Med åren upphörde de nattliga konserterna helt. Fortfarande vet ingen varför och familjen Sjöberg är inte ensam om att undra. Makarna Cecilia och LarsGöran Bagge hade alltid strandpaddor bakom husknuten. Nu saknar de dem.
– I år har vi inte hört en enda och inte förra året heller, säger Cecilia Bagge.
Tillsammans med ytterligare några grannar slog de larm till Orust kommun och till länsstyrelsen i Västra Götaland. Kunde paddan räddas eller var det redan för sent?
STRANDPADDAN ÄR SVERIGES minsta padda, men det hindrar den inte från att låta högst av alla. Den har så korta ben att den springer ungefär som en sork. Paddan behöver kalt berg eller hårt betad vegetation för att ta sig fram. Den känns bäst igen på den
