Myt efter myt om trädgårdens historia i Norden har avlivats. Munkarna var inte först med att ha trädgårdar. Inte heller var städerna så beroende av landsbygdens odlingar som forskarna tidigare trott.
Text Mats Karlsson
Trädgård
Märkena efter spadtag var det som fick arkeologen Karin Lindeblad att förstå att de var något nytt på spåren.
Aha-upplevelsen kom när hon och hennes kollegor undersökte stadstomter i det medeltida Vadstena, vid pilgrimsvägen till Olav den heliges reliker i Trondheim.
– Mitt på tomterna stod husen, och ut mot gatan ekonomibyggnaderna. Men bakom fanns märkligt ”tomma områden”. Vi hittade halvmåneformade mörka partier i jorden, men fattade inte riktigt vad det var. Sedan kom vi på att det var märken efter spadar i odlingsytor! berättar Karin Lindeblad, som är verksam på enheten Arkeologerna vid Statens historiska museer.
Det de hittat i Vadstena var köksträdgårdar men då, i mitten av 1990-talet, saknade de metoder för att gräva ut dem på bästa sätt.
Erfarenheterna från Vadstena i Östergötland tog arkeologerna med sig till närbelägna Skänninge. Där grävde de några år senare, från 2002, ut ett område där järnvägen skulle breddas. Intill ett hus – ett par hundra år äldre än dem i Vadstena – fann de åter spår efter spadtag, sida vid sida. Någon hade luckrat upp jorden på en större yta. Här fanns en gång en inhägnad trädgård.
Att det var en trädgård visade just spåren av spadar, att odlingen var liten, låg intill ett hus och var inhägnad. På åkern använde man inte spade utan årder, som rispade jorden. Sådana spår hittades utanför inhägnaden.
Enligt den då dominerande synen inom arkeologi och historia var det både fel tid och fel plats. Skänninge växte fram på 1000-talet, samtidigt med städer som Sigtuna, Enköping och Lund. Här hölls 1248 ett kyrkomöte som band det unga Sverige närmare katolska kyrkan, stärkte biskoparnas makt och bekräftade Birger Jarl från närbelägna Bjälbo som rikets starke man.
Att det över huvud taget skulle finnas trädgårdar på 1000-talet hade få anat. Enligt den syn som länge var förhärskande inom historisk och arkeologisk forskning kom trädgårdarna inte förrän under 1100–1200-talen, framför allt med cistercienserklostrens spridning över Norden. I städer visste ingen att de fanns tidigare än så.
För exempelvis Östergötlands del nämns inga
