Dagbok från krigets ukraina

Den 24 februari 2022 är ett datum som är ingraverat i mångas minne – dagen då Ryssland invaderade Ukraina, och krig återigen bröt ut i Europa. Miljontals människors liv förändrades för alltid, och skräcken spred sig över hela världen.

”Höga ljud i mörkret. Hjärtat slår, och går inte att stoppa. Ringer ett samtal till min mamma där jag hör ljud av explosioner i andra änden av telefonlinjen. Hon var rädd, och det var jag också.”

Så skriver 34-åriga journalisten Anna Vlasenko om invasionen i sitt första dagboksinlägg för Femina, där hon delar med sig av sin vardag och sitt liv. Hon ger Feminas läsare en inblick i hur det är att leva i ett land som är under attack, och vill se till att kriget inte faller i glömska.

Efter två år är kriget ingen nyhet längre, och allmänintresset och engagemanget i Sverige har svalnat. Andra mer aktuella problem och tragedier tar företräde, och det skrivs allt mindre om kriget. Samtidigt är det fortfarande verkligheten för de över 43 miljoner människor som bor i Ukraina.

ANNA BOR I Kiev, och även om huvudstaden inte är lika utsatt som vissa andra delar av landet märker hon stor skillnad på sin hemstad.

– I Kiev ser det ungefär ut som det gjorde innan, kaféer och restauranger är öppna och det står bilar på gatorna. Men det är inte lika mycket människor på gatorna, och inte samma människor som tidigare. Innan kriget var Kiev en stad med företag och jobb, folk i kostym skyndade sig från ett möte till ett annat. Nu när man ser människor på gatan är det ofta människor som inte bodde här innan, som frågar efter vägen och är enkelt klädda. Det är också fattigare, för många företag har fått stänga och priserna stiger.

Kriget påverkar alla, oavsett var du bor eller hur mycket pengar du har. Anna beskriver en ständig skräck och oro, där hon alltid är på högspänn och hoppar högt om någon på kaféet tappar ett glas i golvet, något som inte alls påverkade henne före kriget.