Åsa Liliegren Chefredaktör
ELENA BERGSTRÖM LIKNAR regiarbetet med hästhoppning i intervjun på sidan 24.
I mitt arbetsliv har de flesta använt metaforer ur fotbollens värld. Man pratar om laget, samspelet, att alla är viktiga, men man är samtidigt medveten om att det inte råder någon millimeterrättvisa. Det finns stjärnor som drar mycket av lasset, och så vidare, och så vidare. Jag fattar – men jag är inte där.
Jag hittar mina referenser i ridningens och stallets värld. Det är mer än liknelser – det är livsåskådning, personlig utveckling och terapi.
Är jag trött får jag energi av hästarna, är jag glad blir jag ännu gladare. Är jag frustrerad, irriterad eller gud förbjude, arg, så måste detta rinna av mig. Av många anledningar, säkerhet är en viktig. Man fattar sällan bra beslut eller gör kloka saker med frustration eller ilska som härjar i kroppen. Och ingen, vare sig häst eller människa, accepterar eller respekterar en frustrerad, arg och sur ryttare eller medmänniska.
Är jag nere, eller lite ledsen så finns det alltid plats för tröst i en trygg gemenskap.
Mocka skit är kanske inte det roligaste, men det finns alltid skitjobb och det ska göras. Jag tycker dock att benämningen skitjobb är orättvis.
När jag sitter eller står där, och metodiskt tar mig an uppgiften blir det fint och rent på en gång. Den oöverstigliga högen försvinner och ersätts av tillfredsställelse. Det där som legat där och kanske skavt var inte så jävligt trots allt.
EN ANNAN OTROLIGT viktig del är att vara lösgjord och samlad. Du måste börja med det lösgörande arbetet. Sitter det fast någonstans går det inte att komma vidare. Du får böja, bända, stretcha, förlänga. När allt känns smidigt och följsamt kan du börja samla, fokusera och ta dig vidare – först då, när ni är i balans. Här finns inte en enda genväg.
Sen kan inte allt vara disciplin. Måste det till ny energi, så släpp tyglarna och låt energin flöda fritt.
När jag har överskott på energi, som bara måste ut brukar jag säga att jag beh
