Att huset hade stått tomt i tio år och och i princip var fallfärdigt var inget som skrämde Sofia Möller. Med traditionella renoveringsmetoder och varsam hand har hon skapat en liten skånsk pärla med plats för många.
text & foto PETER ERLANDSSON
Sofias hus ser ut som taget ur en saga med sitt tjocka stråtak. Det var kärlek vid första ögonkastet när Sofia vid en av sina promenader fick syn på det förfallna huset som var byggt redan 1800. Nu har Sofia renoverat, bytt allt utom väggarna och lockat fram dess två hundra år gamla charm.
Sofia hade länge letat efter ett hus när hon upptäckte huset som hade stått tomt i över tio år, och såg genast framför sig hur vackert det skulle kunna bli. Till sin stora glädje fick hon köpa det och en månad senare var renoveringen i full gång. Att huset var fallfärdigt skrämde inte Sofia som alltid tyckt om att fixa och renovera. Det fanns inget avlopp inne, dusch och toalett fanns på gården och all el fick dras om.
INTRESSET FÖR INREDNING och trädgård har alltid funnits. Sofias föräldrar driver antikhandel i närheten.
– Pappa har varit ett stort stöd under renoveringen, han dök upp varje dag utan att jag bett honom en enda gång, säger Sofia.
Huset är byggt 1800 och var från början en statarbostad. Då bodde en familj med nio barn på nedervåningen. Genom åren har huset genomgått olika renoveringar och det ursprungliga vasstaket ersattes med papptak.
– På den tiden var de rädda för eldsvåda, vilket nog var befogat då de eldade med fotogenkamin, berättar Sofia.
Eftersom Sofia så långt det går ville komma tillbaka till husets originalskick lät hon bygga ett nytt vasstak på skånskt vis. Hon har också använt en gammal metod som kallas lerklining när hon putsat en del väggar. Lerklin är en blandning av lera, sand och ko- eller hästspillning som ger ett miljövänligt, vindtätt och isolerande ytskikt. Gödsel har hon hämtat på traktens hästgårdar.
– Det var ett och annat ögonbryn som höjdes när jag bad om hästspillning, säger Sofia.
HUSET VAR LITET och blev för trångt när sönerna kom hem med sina flickvänner. Sofia ville inte bygga ut, utan valde i stället att bygga ett växthus som hon byggde som ett vardagsrum. Till midsommar tog de ut möblerna och dukade ett långbord till 25 personer.
– Det blev en fantastisk fest med en känsla av att sitta utomhus men ändå inte, minns Sofia.
Sönerna och deras flickvänner kommer oftast hem till Kämpinge på somrarna för att jobba och huserar då i det lilla a
