”jag som inte ville ha en hund…”

Tänk att livet kunde bli bra ändå även det inte alls blev såsom jag föreställde mig mitt pensionärsliv. Det blev ett annat liv men det blev bra det med även om man inte kan tro det när hela ens värld

Jag har alltid varit väldigt blyg av mig. När jag var tonåring var jag den som gömde mig i ett hörn på festerna, eller så satt jag helt enkelt hemma. Helt ensam kände jag mig nu inte, för jag hade min

Jag kom till världen 1942 som mina föräldrars första barn. De var nygifta och bodde i ett litet torp på landet under ganska blygsamma förhållanden. Senare fick jag två bröder och pappa köpte en liten

När jag och Kalle träffades hade jag levt ensam i sju år. Efter skilsmässan från min exman hade jag behållit vår marklägenhet och ganska snabbt gjort om den till min och barnens. Min exman uppskattade

Sandra kastade resterna av sina favorittofflor mot Winston. Hunden smet ut i trädgården i ett misslyckat försök att göra sig osynlig och Sandra vände sig mot nästa bov i dramat. Torsten tittade på fot

Sigge. Du var min hund. Jag var din människa. Eller uppfattade du mig kanske som en annan sorts hund? En rätt hjälplös sådan som du var satt att ta hand om? En som inte kunde uppfatta stora djur i sko