”plötsligt såg hon damm i alla hörn…”

När jag och Kalle träffades hade jag levt ensam i sju år. Efter skilsmässan från min exman hade jag behållit vår marklägenhet och ganska snabbt gjort om den till min och barnens. Min exman uppskattade

Ulrika hade slagit sig ner i soffan med en kopp kaffe och en roman av den senaste nobelpristagaren, hon tyckte att det var roligt att hålla sig ajour. Hon hade sett fram emot den här lugna stunden. I

Anna satt i det lilla vindsrummet som hon hyrde ovanför konditoriet. Från fönstret hade hon utsikt över de röda hustaken där morgonsolen spelade över takpannorna och blänkte i de uppslagna fönstren. D

Det finns vissa skratt som man skulle vilja patentera och spara på burk. Sedan skruvar du av locket när du känner dig lite deppig – och ut strömmar en dos solsken. Precis så är Mari Jungstedts skratt.

d ET BÖRJAR DRASTISKT. ”Om en vecka kommer jag att vara död men först ska jag måla klart den här lägenheten.” Stefan, en målare i medelåldern, har kommit till vägs ände, livet blev inte det liv han dr

Kristina hade blivit lättare att leva med det senaste halvåret, tänkte Gert där han stod i det överhettade uterummet och såg henne sitta i skuggan under det gamla äppelträdet. Hon var mjukare, mindre