”plötsligt såg hon damm i alla hörn…”

När jag och Kalle träffades hade jag levt ensam i sju år. Efter skilsmässan från min exman hade jag behållit vår marklägenhet och ganska snabbt gjort om den till min och barnens. Min exman uppskattade

Ulrika hade slagit sig ner i soffan med en kopp kaffe och en roman av den senaste nobelpristagaren, hon tyckte att det var roligt att hålla sig ajour. Hon hade sett fram emot den här lugna stunden. I

Anna satt i det lilla vindsrummet som hon hyrde ovanför konditoriet. Från fönstret hade hon utsikt över de röda hustaken där morgonsolen spelade över takpannorna och blänkte i de uppslagna fönstren. D

Det finns vissa skratt som man skulle vilja patentera och spara på burk. Sedan skruvar du av locket när du känner dig lite deppig – och ut strömmar en dos solsken. Precis så är Mari Jungstedts skratt.

Vi var fyra flickor som växte upp på en mysig gata i en liten stad i Värmland. Vi är nu 76–78 år gamla. Vi gjorde mycket roligt när vi var barn och unga. Jag minns speciellt en gång när vi fixade en f

Jag var tolv år. Ibland fick jag hälla vatten på Marias ansikte när hon låg avsvimmad i köket med näsblod. Jag skrek på pappa att han skulle stanna i vardagsrummet tills han lugnat ner sig. Maria bruk