Alkoholiserade skarprättarens skandal början på slutet för dödsstraff i sverigeförst på tredje hugget lyckas bödeln

Historiska händelser Extra läsning

Morgonen den 18 maj hade Per Petter Steineck förmodligen redan hunnit ta sig några glas. Det sades om 54-åringen, att han var begiven på spriten, och dessutom var det av tradition vanligt att skarprättarna före en halshuggning stärkte sig med några supar. Men för Per Petter Steinecks del fick det historiska konsekvenser när han stegade ut för att utföra dagens stora arbetsuppgift redan klockan sju.

På stupstocken låg Konrad Tector, 38. En förhärdad stråtrövare och tjuv som tillsammans med kumpanen Gustaf Hjert, 31, rånmördat civilingenjören Herman Upmark och kusken Johan Larsson på en landsväg utanför Malmköping.

Rånarna hade i flera dagar väntat på en postdiligens, när de i mörkret fick höra en hästskjuts närma sig. De hann kallblodigt skjuta ihjäl resenärerna innan de insåg misstaget. Hästarna skenade. Den riktiga postdiligensen närmade sig.

Tector och Hjert fick panik. I villervallan hann de inte ens kontrollera bagaget, som bland annat innehöll en stor summa pengar.

Rånarna flydde och höll sig undan fram till november 1874, drygt två månader efter morden, då de greps på olika platser i Stockholmstrakten.

De dömdes till döden ett år senare. I mars 1876 fastställdes domen av Högsta domstolen och den 18 maj skulle den verkställas.

Ansökningar om nåd viftades undan utan pardon av den sittande kungen, Oscar II.

Tector skulle avrättas på Gotland och Hjert på galgbacken i Lidamon utanför Malmköping i Södermanland.

Exakt samtidigt var det tänkt, 07.00. Men eftersom Sverige då ännu inte hade någon samordnad tidszon mellan olika orter var det Tector som miste livet först.

Dagens Nyheters utsände beskrev i tidningen skarprättare Steinecks upprepat oskickliga och makabra framträdande:

”…Men o fasa, den höjes ånyo, färgad av rykande människoblod och faller åter. Starka karlar dåna, unga gråta, allmog