YVONNE, 60, BEARBETAR FORTFARANDE BARNDOMEN
Yvonne Kjellsson föddes in i en församling där hennes föräldrar var medlemmar.
– Det fanns ingen valmöjlighet för mig. För att få vara med och sjunga i kören, vilket jag oändligt gärna ville, lät jag döpa mig vid åtta års ålder.
Yvonne beskriver en uppväxt i en sluten religiös miljö inom Pingstkyrkan, med liten möjlighet till egna val. Hon bearbetar fortfarande sin barndom, bland annat genom att skriva böcker om sin bakgrund.
– Församlingens pastor sa att vi människor är födda syndiga och att det var en kamp att få följa med till himlen och slippa brinna för evigt i helvetet.
Yvonne berättar att hon under sin uppväxt inte fick umgås med andra barn i skolan än församlingsmedlemmar, inte gå i affärer, se på tv eller läsa annat än Bibeln. Inte heller delta på lektioner i dans eller religion i skolan.
– Jag tog igen dansen senare i livet, säger hon skämtsamt.
Yvonne försökte under uppväxten att vara en duktig flicka. Hon bad intensivt, men grät även av rädsla för den ondska som hennes församling pratade om.
Under några år under barndomen tillbringade familjen sin semester på en kristen campingplats. Här fick hon smaka på friheten.
– Jag levde för de här veckorna på Öland. Jag upplevde det som en fantastisk frihet att få sola och bada. Att få se andra människor utanför församlingen och lyssna på musiken som spelades på elektriska instrument, berättar hon.
För Yvonne var musiken en källa till glädje och att spela gitarr och sjunga i församlingens kör.
I takt med att Yvonne blev äldre ifrågasatte hon allt mer varför andra människor styrde hennes liv, hennes ekonomi, hur hon skulle klä sig, bete sig och forma sitt liv.
Första steget motsjälvständighet tog Yvonne när hon som 16-åring började på ett vanligt gymnasium. Under den här tiden flyttade hon till egen lägen
