Jag hade inte ens fyllt 20 år när jag blev utbränd för första gången. Jag har alltid varit en prestationsmänniska och med ett stort behov av att vara duktig, samtidigt som jag velat klättra karriärmässigt, så att jobba hårt var ett sätt för mig att leva.
Redan då etablerades mönstret som jag skulle leva med i många år. Efter att jag återhämtat mig från utbrändheten, eller utmattningsdepressionen som det heter, så körde jag på igen i full fart. Något år senare fick jag ett epileptiskt anfall och läkaren sa att anfallet var kroppens sätt att sätta stopp. Stressen och pressen jag satte på mig själv var för hög. Jag blev sjukskriven igen.
Efter några veckor mådde jag bättre och körde på, för att sedan rasa igen. Så fortsatte det i flera år, mellan dessa intensiva perioder kom de allt djupare depressionerna. Det var som om allt driv och all energi försvann. Jag började också i perioder vara paranoid. Jag kunde inbilla mig att folk skulle döda mig, ofta grät jag i mängder.
Någonting måste vara fel på mig, så här kunde man väl inte leva? De antidepressiva medicinerna som jag fått fungerade inte heller. Men alla inom vården sa att jag måste lära mig att säga nej, lära mig att vila, ta pauser och så vidare. Det gjordes en NPF-utredning (neuropsykiatrisk utredning, reds anm.) när jag var runt 30 år som inte visade på något. Då trodde jag verkligen att det var fel på mig och gick in i ännu en depression.
Men för ungefär åtta år sedan dök läkaren upp som skulle förändra allt. Hon bad mig bland annat att rita mitt humör, vilket blev en ögonöppnare. Läkaren kom sedan fram till att jag hade bipolär sjukdom, typ 2.
Hon fick migockså att börja skriva känslodagbok, något jag fortfarande gör. Det gav mig insikter och gjorde att jag började lära mig att förstå vart jag var på väg i mitt mående. När man är nere så är det svårt att se att man kommer att må bra igen, men med den här registreringen kunde jag så småningom se att det var på väg att vända uppåt.
Jag fick två olika mediciner som fungerade bra och gjorde att de låga och höga episoderna blev mer hanterbara. Det kommer dagar då jag mår piss och jag vet att jag behöver sova och äta bra och ha fasta rutiner.
Jag har tidigare haft svårt att hantera ekonomin och har f
