Livet höll på att gå helt snett för Ingela Wallman. Alkoholen tog allt större plats i hennes liv. Till slut hade hon inte tid att jobba, för att hon måste dricka. När det var som värst trodde Ingela att hon skulle dö av missbruket. – Jag söp bort mina chanser till ett fast arbete och det är något jag skäms för än i dag. Vändpunkten kom för 17 år sedan, då Ingela blev utsatt ut för ett övergrepp.
TEXT OCH FOTO: ANNA OLOFSSON
Bor: Sundsvall.
Familj: Man, bonusbarn och bonusbarnbarn.
Ingela Wallman är enormt tacksam för sitt liv, som det ser ut i dag. Hon är lyckligt gift, har tre bonusbarn och flera bonusbarnbarn. Ett fast jobb som hon älskar och fantastiska arbetskamrater.
För 17 år sedan hade hon aldrig kunnat drömma om detta.
– Då trodde jag att jag skulle dö. Jag hade försatt mig själv i en situation där alkoholen var ett gift som styrde mitt liv, på alla fronter, säger Ingela när vi möts på ett hotell i Sundsvall.
Ingela har ett förflutet där dagarna enbart gick ut på att dricka alkohol och där hennes inre var fyllt med skuld, skam och självförakt.
– I dag är jag lycklig, varje dag är en gåva. Nu när jag slår upp ögonen på morgonen känner jag ett rus i kroppen över att få ta del av vad dagen har att ge. Jag vaknar nykter, frisk och medveten om mina känslor.
När Ingela var tio år separerade hennes föräldrar och hon flyttade med sin mamma till en lägenhet. Kontakten med pappan var sporadisk.
– Det var en sorg för mig och jag tog aldrig tag i mina känslor.
Ingela var duktig i volleyboll och började träna mycket redan som tioåring. När hon var 14 år började hon vara ute med vänner och hamnade i fel sällskap.
– Vi var ute på kvällarna och drack. Mest folköl, men eftersom jag fortfarande tränade hårt var det viktigt för mig att inte dricka för mycket. Jag ville ha en frisk kropp.
När hon var 17 skadade hon sig och kunde inte träna lika mycket. Alkoholen började ta större plats. Utekvällarna blev fler och folkölen byttes ut mot starkare drycker.
När Ingela var 25 år flyttade hon till Stockholm, träffade en man och började arbeta som barnskötare. Drickandet tilltog, eftersom Stockholms uteliv gjorde det mer tillgängligt.
– Vi gick ofta ut efter jobbet och tog en öl eller ett glas vin. Sågs man ute hade man ju en ”ursäkt” för att dricka.
