”demensen är obönhörlig, min pappa är inte densamma”

Jag hade bott några månader i den lilla byn som min pappa bodde i sina sista 20 år i livet när jag började känna att det var mitt livs största misstag att flytta dit. Jag hade inte haft något med hono

Jag vill inte bli dement. De orden kommer ofta från mig nu för tiden. Min man lyssnar på mig när jag uttrycker min oro över min mamma, som de senaste 20 åren gått mer och mer in i glömskans värld. Jag

Jag var glad och lättad när pappa sålde sitt hus och flyttade in i en lägenhet nära mig och min man Fredrik. Jag hade länge tyckt att det var tråkigt att pappa bodde så långt från oss. Han hade besvär

Jag var 32 år när jag gifte mig med Sten. Jag var 34 när jag blev mor till Emilie, och två år senare kom Julie till. Nu var vi en riktig kärnfamilj: mamma, pappa, två barn – och två heltidsjobb. Sten

Ibland slår det mig hur djupa sår min barndom har satt i mig. Fast jag är 50 år i dag och själv har två barn som snart ska flytta hemifrån, är det som om jag ibland dras tillbaka, till när jag själv v

Det är inte så svårt att förstå att jag blev stjärnögd av Martin och hans familj. De hade något så totalt annorlunda mot det jag hade upplevt. För mig var de den perfekta familjen, just en sådan jag h