Liza alexandrova-zorina

Så står jag där vid katedern i min gamla gymnasieskola och minnena väller över mig som en störtflod av skam och sorg. Framför mig sitter ett par hundra elever och lyssnar när jag berättar om mina böck

● Årets julklapp är för min del att jag äntligen träffat en man som älskar att läsa och som dessutom älskar att läsa ihop. (Tänk att jag fick vänta i nästan sextio år!) När jag nyligen blev sängliggan

December smyger inte in, utan kommer med stora kliv, slänger av sig mössan och säger ”nu är det dags igen”. Mörkret ligger tätt utanför fönstret och frosten biter. Lite som en gammal filt som någon ha

– Jag har längtat efter julen ända sedan i somras. Alla mina barn utom yngsta sonen, som är 14 år, har flyttat hemifrån. De har egna boenden på olika platser av landet och i världen där de pluggar och

Vira är 47 år, vinmakare till yrket och numera socialarbetare i Lviv. Hon är en av tusentals människor som tvingats fly sina hem i Ukraina. När hon och hennes man evakuerades från Bakhmut i april 2022

På bordet mellan oss ligger en halv brownie. Elin har delat kakan i två halvor och ätit upp den ena. I Ukraina skulle det vara otänkbart att sätta i sig hela kakan själv. Man delar med sig, så är det