MED SIN NYA BOK ADDERAR FEMINISTIKONEN OCH FÖRFATTAREN GUNILLA THORGREN EN NY TÅRTBIT TILL BERÄTTELSEN OM DEN FRANSKA REVOLUTIONEN. LÄR KÄNNA OLYMPE DE GOUGES.
Av REBECCA JARDSDOTTER Foto ANNA-LENA AHLSTRÖM
HAR DU HÖRT TALAS OM Olympe de Gouges? Det är, dessvärre, inte så märkligt om svaret på den frågan är nej. För trots att Olympe de Gouges egentligen sedan länge kunnat tillskrivas epitetet Europas Första Stora Feminist har hon i över 200 år marginaliserats i historieskrivningen – fram till nu.
I boken Franska revolutionens rebell kartlägger Gunilla Thorgren fransyskans liv och påverkan på dåtidens Paris genom den tidigare okända kvinnans driv, idéer och tankar. Många av dem med slående aktualitet, än i dag.
– För mig är hon en förebild vi borde haft för längesedan, säger Gunilla Thorgren om sitt sällsynta fynd.
En dag i New York, i mitten av 90-talet, befinner sig Gunilla i en bokaffär. Medan hennes man letar efter sitt eget namn bland bokryggarna går hon själv omkring och botaniserar. Eftersom maken har för vana att göra just det här, helst i alla bokbutiker de går förbi, är hon själv en god flanör längs de höga hyllorna. Längst in i lokalen plockar hon, på måfå, upp en tjock pocketbok. Den visar sig innehålla texter av upplysningens huvudgestalter, såsom Voltaire och Rousseau. Längst bak i boken hittar Gunilla en titel som får världen att gunga, om än för en sekund. “Deklarationen om kvinnans och medborgarinnans rättigheter”, läser hon. Igen och igen.
– Jag … blev helt ställd! Vad var det här jag aldrig tidigare hört talas om?! Som aktiv i kvinnokampen i alla år, varit med och startat Grupp 8, suttit i studiecirklar där vi febrilt letat efter historiskt material om kvinnans roll – och ingenstans hade Olympe dykt upp. Hur var det möjligt?
För en väldigt kort sammanfattning av mycket stor historisk företeelse: Den franska revolutionen innebar att Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter togs an. Däremot, visade det sig senare i feministisk forskning, hade upplysningsmännen (som fick fart i revolutionen) inte någon värst kvinnosyn. Och deklarationen vi känner till gällde endast männen. Att Gunilla förbluffas över en för henne okänd kvinnas egen version av deklarationen, daterad 1791, är med andra ord inga konstigheter.
Gunillas egen feministiska resa tog däremot fart långt innan dess. På 60-talet har hon fött barn utan att vara gift, och barnet kallas oäkting. Det finns i
