Med mönster i ådrorna och uppbackning att utforska tog Ingrid Berg tidigt sin givna plats i kreativa rum. Men det egna märket Iggy Jeans, en praktikplats hos Miu Miu i Milano och muralmålningar med pojkvännen verkar ändå bara vara början.
Av REBECCA JARDSDOTTER Foto BEATA HOLMGREN/STUDIO FEMME
Inspiratören:
I TAKET HÄNGER EN DISCOKULA. Bokhyllan från golv till tak är fylld av böcker, färgkoordinerade i blått, rött, grönt och gult. I badrummet hänger tavlor med insekter – fjärilar, småkryp, baggar. Men inget av det kan stjäla ens uppmärksamhet lika väl som de mönster som målats på lägenhetens (nästan) alla väggar, inför en maxad studentfest för målaren själv. För ett tränat öga är det former som direkt signalerar den initiala idén för Ingrid Bergs offentliga, kreativa resa: Iggy Jeans.
Väggmålningarna blev också startskottet för henne, och hennes pojkvän, att starta Studio Igor Ingrid, där de i dag gör muralmålningar och kreativa rumsliga koncept.
– Det ena handlar om att få klä ett rum, det andra att få klä en kropp. Jag älskar att röra mig mellan olika världar.
Och olika världar verkar hon vara en expert på att skapa åt sig själv: upcycle-jeansmärket Iggy Jeans, en praktikperiod på modevärldens just nu främsta älskling, där hon casually säger ”buongiorno signora” i korridoren, ett fysiskt och visuellt mönsterprojekt med sin kille. Framför henne ligger tre år av textilstudier i Borås, samtidigt som hennes design i vinter visas på Textilmuseet i samma stad.
Allt tar på ett sätt sin början i starka uttryck: från en ateljé, i Italien, och en teaterscen. Under 70-talet är Ingrids farmor med och startar 10-gruppen, en grupp av mönsterformgivare som vill skaka om den svenska mönstertraditionen. De vill se förbi det minimalistiska och i stället presentera något som både tar plats och tar för sig. Och i farmors ateljé, bland färger, tyger och former, får Ingrid leka fritt. När hon fyller sex har familjen flyttat till Italien, först till staden Traviso (”hade Wes Anderson gjort en italiensk stad hade den sett ut exakt så!”), sedan Milano. Där bär hon skoluniform, lär sig italienska, och får ett smakprov på en mentalitet där ingen höjer ögonbrynen åt starka modeuttryck. Väl tillbaka i Sverige hittar hon passionen för teatern, och med den växer fäblessen för mode, musik och det konstnärliga.
– Jag hade bara några få polare i högstadiet. Det var dock rätt skönt. Det gav mig
