Love, liv

17 min läsning

SCENER UR ETT LIV. Liv Ullmann BERÄTTAR OM ALLT FRÅN FÖRSTA (OCH SISTA) MÖTET MED INGMAR BERGMAN, TILL HENNES inre jantelagsstyrda 13-ÅRING OCH LIVETS oväntade vändningar.

Av CAROLINE KILDEBO Foto JØRGEN GOMNÆS Hår & makeup JANNE SKARPEID HERMANSEN

I ÅR MOTTOG LIV ULLMAN en heders-Oscar för sin livslånga insats för filmkonsten. Genom två möten, en fotografering på Sommerro och över varm choklad med grädde på Bristol, fick vi möjligheten att höra om några av många otroliga scener ur ett liv, långt utöver det vanliga.

I dag bor hon växelvis i Boston, New York, Key West och Oslo, och delar livet med sin tidigare make och pojkvän sedan många år, den amerikanske affärsmannen Donald Saunders.

Förutom sin enastående karriär som skådespelare, regissör och författare har Ullman vigt stora delar av sitt liv åt välgörenhetsarbete, både som Unicef-ambassadör och tidigare vice generalsekreterare för International Rescue Committee. 1989 grundade hon också Womens Commission for Refugees. Det arbetet och engagemanget har tagit henne över hela världen, från frihetsmarscher med sångerskan Joan Baez, författaren och aktivisten Elie Wiesel och medborgarrättsrörelsens ledare Bayard Rustin, till samtal med Nelson Mandela om hur man kan göra magsjuka och undernärda barn friska.

Liv Ullman föddes i Tokyo, Japan, 16 december 1938. Familjen var stationerad där, på grund av faderns arbete som civilingenjör på ett svenskt företag – pappa, mamma, systern Janna och lilla Liv. 1940 blev familjen deporterad till Kanada och Little Norway, strax före Pearl Harbor, och här anmälde Livs pappa sig till militärtjänstgöring. Det var också här han råkade ut för en olycka, som senare beskrevs som att han fick en propeller i huvudet, men detaljerna om olyckan är ovissa. Den lilla familjen flyttade därefter till New York och några av Livs sista minnen av sin pappa var när han låg sjuk inne medan firandet av krigets slut pågick utanför, på New Yorks gator. En kort tid därefter dog pappan.

Mamman, systern Janna och Liv flyttade då till Norge och Trondheim. Liv hade aldrig bott där tidigare. Mamman var ensam med två döttrar och började arbeta i en bokhandel.

Krig, en pappa som dör, en mamma som blir ensam. Minns du den tiden som allvarstyngd?

– Mamma sörjde och grät. De vuxna upplevde nog allvaret på ett annat sätt än vi barn. För de vuxna blev det en sorg över det som varit, men för oss barn blev det mer ett hål eller ett tomrum efter något som inte blev …

Minns du din pappa?

– Ja, eller … Jag har skapat många minnen av honom. Jag minns honom som en som h

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar