Jenny Norberg, Editionschef
välkommen
NI SOM OCKSÅ, precis som jag, är uppväxta i ett litet samhälle vet nog exakt vad jag pratar om när det kommer till det där stället där precis alla hängde. Det kunde vara en lokal pizzeria, ett grillkök eller en kiosk vid idrottsplatsen, helt enkelt något som blev den där magneten för alla sysslolösa ungdomar, ensamstående och barnfamiljer. Det var dit man gick av gammal vana och med förhoppning om att få träffa alla andra, få välbehövlig snabbmat till bråkiga ungar eller en bakistung mage eller helt enkelt bara för att få skrota runt och slå ihjäl några timmar. ”Min” pizzeria, där jag och mina vänner höll till, drevs av en man från Grekland kallad Greggan, ett smeknamn för Gregoire. Han var bullrig, skämtsam och generös, hade alltid lite mjöldamm i sitt lockiga mörka hår och satt hellre och småpratade med sina gäster istället för att gå bakom disken och göra de pizzor som de hade beställt. Pizzorna blev därefter, men stämningen däremot på topp! Den mediokra maten har jag glömt – men det jag fortfarande minns är han så ofta talade varmt om grekiska viner. ”Grekland är vinets vagga! Det finns ingen bättre kvalitet i hela världen. Om några år kommer ni få se!”, mässade han så fort något om dryck kom på tal, och reste sig sedan motvilligt för att baka ut en överjäst pizzadeg.
Sedan dess har jag under alla år spanat efter bra viner från Grekland, utan större framgång. Men nu visar det sig att Greggan har fått rätt. Äntligen! Plötsligt serverar trendiga restauranger grekiska viner. I pressmeddelanden jag får från vinimportörer blinkar Grekland allt oftare till bland nyheterna. Och när jag bad vår vin- och dryckesexpert Maya Samuelsson om en trendspaning bland nya vinländer så såg jag till min glädje att Grekland tagit sig in på hennes lista, läs mer om det på sidan 89.
