Kulörkonstnären

MARGRETHE ODGAARD har alltid älskat färg. När hon som barn ritade teckningar var det själva färgläggningen som var det roligaste och när hon långt senare läste textildesign på Royal Danish Academy of Fine Arts skrev hon en dag ner frågan ”Kan man bli kulördesigner?” i sin anteckningsbok. I dag vet vi att det är fullt möjligt, men när hon då lät fascinationen för färg få fritt utlopp i ett examensarbete om kulören brun, möttes hon av viss skepsis.

– Färg är verkligen högaktuellt nu, till skillnad från när jag gjorde mitt exjobb 2005. Alla sa: ’Du kan väl inte fokusera på en färg i ett exjobb?’ De var fyra examinatorer, två ville inte godkänna mig – och två tyckte jag var briljant. Totala motsatser, men så mycket har hänt sedan dess, säger textildesignern och färgkonstnären Margrethe Odgaard.

Ljuset flödar in i ateljén i Helsingör. Det är högt i tak och här inne ryms textilier, kulörprover och färgpigment – och på hyllorna syns flera av hennes egna böcker. Utanför glittrar Öresund under en blå himmel och det går praktiskt taget att se Sverige från fikabordet. Margrethe serverar kaffe och berättar att det hunnit gå ett år sedan hon och familjen – möbelformgivaren Rasmus Bækkel Fex och de fyra barnen – bytte hektiska Vesterbro mot lugnet på norra Själland.

Vad betyder färg för dig i dag?

– Jag är mer ödmjuk nu och blir rörd av kvaliteterna i kulörer och hur de kan knyta an till vår själ och våra sinnen. Det går inte längre att avfärda färg enbart som utsmyckning. Jag ser färg som ett kärleksbarn mellan ljus och material. Ljuset är allt, det är anledningen till att växter, natur och människor kan leva, men det behövs alltid en yta för att skapa upplevelsen av ljuset och de olika kulörerna.

På sistone har hon bland annat skapat textilkollektioner och färgpaletter för Kvadrat och Montana, men medverkar även i utställningen Mönstrade positioner på Textilmuseet. Där visas Fold Unfold(2009), som hon kallar ett av sina viktigaste verk.

– På 00-talet var det mycket stål och marmor. Textilier och kulörer låg långt bort i medvetandet. Jag tyckte själv att bordsdukar var rätt trist så jag bestämde mig för att försöka ifrågasätta själva veckens funk