Hemma hos konstnären Ebba Lindgren går design och konst tätt ihop. Och hon har äntligen strukit guilty från pleasures.
Fotograf PETRA BINDEL Av EMMA PERSSON LAGERBERG
HON HAR FÖRVANDLAT SITT HEM till galleri och konceptbutik, arrangerat designevent på temat one night stand, skapat blomsterspråk för att artigt be folk att dra åt helvete och gjort möbler för självutnämnda kungligheter. Humor och extravagans är två ord som ganska snabbt dyker upp i tankarna när man möter industridesignern och konstnären Ebba Lindgrens design och projekt. Men när man kommer ett steg närmre även mod, eftertanke och funktion.
– Både humorn och extravagansen kommer naturligt för mig, det är mitt uttryckssätt i andra aspekter av livet också, en del av min personlighet. Och när jag skapar fritt lyser det igenom i mitt formspråk. Det är tilltalande just eftersom det är befriande, det är inte statiskt eller konventionellt. Men jag har tänkt mycket på det där med humor i design. Jag har blandade känslor inför det, för jag tar mitt skapande på allvar. Det är inget självändamål att vara humoristisk, jag försöker inte göra plojig design eller driva igenom billiga poänger. Jag vill göra smart design och skapa form som är vacker och väcker känslor av lust. Samtidigt är min form kritisk mot konventioner, jag gillar det lite skeva. Humorn ligger i att låta stora och utsvävande idéer ta plats även i små kontexter.
En av dessa idéer är ovannämnda Scenes from a home, utställningen under fjolårets Southern Sweden Design Days där Ebba under några månader förvandlade sitt hem, först till verkstad där hon successivt tillverkade och bytte ut all lös inredning i hemmet till egenproducerad design, och sedan under själva designdagarna till galleri och konceptbutik när hon öppnade dörren för allmänheten och allt var till salu.
– Jag hade funderat mycket på inredning som identitetsbyggare. På Instagram visas konstant likadana ”unika” hem upp. Folk vill måla upp en bild av att de är intellektuella, trendiga, rika. Det kanske de är, kanske inte, men fenomenet att säga allt detta genom inredning är intressant. Jag har ”den där spegeln”, vilket betyder att jag har koll, jag är rätt, jag har råd. Inredning har tagit över eller smält samman med modets roll som identitetsmarkör, på gott och ont. Det är ro
