3 x 30 år. Norrgavel, Designtorget och Design House Stockholm är alla trettioplussare som hållit kvar vid sina kärnvärden – utan att någonsin stagnera.
Av SOFIA EDGREN
HÅLLBART, NATURMATERIAL OCH ekologiska prylar som gröna vågen och något udda och flummigt? Ja, det var en rådande syn om man spolar tillbaka bandet 30 år i tiden. Det är i alla fall grundarna av tre av landets främsta design- och inredningsföretag eniga om. När Norrgavel, Designtorget och Design House Stockholm öppnade i början av 1990-talet låg värden som i dag tycks självklara ännu i sin linda.
Nirvan Richter studerade till arkitekt på KTH i Stockholm på sjuttiotalet, skrev ett examensarbete om trivsel och material i äldre hus, reste till Japan och studerade hemmens samspel med naturen. Som nybakad husarkitekt ritade han ”några hus till kompisar” och arbetade på kontor ledda av modernistiska arkitekter födda på tidigt 1900-tal. Det här var i efterdyningarna av miljonprogrammet och hållbarhet fanns inte på agendan.
– Jag visste redan då att jag ville arbeta med hållbarhet och ekologi. Men det fanns ingen riktig marknad för det. Och eftersom jag inte ville stå på barrikaderna och kriga, tänkte jag att det var bäst att börja i mindre skala. Det tekniska hade jag kunskap om från min arkitektutbildning, för att lära mig det praktiska materialet i grunden gick jag en snickeriutbildning på Malmstensskolan, säger Norrgavels grundare Nirvan Richter.
1993 visade han Norrgavels möbler på Bomässan Bo93 i Karlstad för första gången. Utställningen, i vilket han gestaltat ett hem på ett för tiden “annorlunda” vis – asketiska och minimalistiska möbler i svenska naturmaterial – blev en succé. På plats fanns många av de möbler som än i dag räknas som företagets ”klassiker”; länstolen, träsoffan, soffbordet och det första skåpet.
– Min idé fungerade, då vågade jag ta nästa steg och arbeta fram en affärsidé och snart öppnade vi vår första butik i Stockholm.
1993 var även året då arkitekten Jerry Hellström fick i uppdrag att ge ett förslag till användning av en lokal på Sergels torg i Stockholm.
I en text från tiden beskriver grundaren tidsandan och platsen: “djup lågkonjunktur", stor arbetslöshet bland designers, arkitekter och hantverkare. Kulturhuset har en lokal mot “plattan” som är svår att använda, värmestuga för uteliggare, handelsplats för knarkare, ingenting av värde kan visas och dubbla vakt
